Johan Ingerö

Miljömedveten tvåbarnsmamma kräver: bara ett barn per familj

2009-12-11T14:18:00.005+01:00

Diane Francis, en kanadensisk vänsterjournalist som numera är bosatt i New York, hakar på ekofascisten Pentti Linkolas spår om behovet av, ska vi kalla det reducerad, befolkning. I Financial Post kräver hon att resten av världen tar efter Kinas barnbegränsningslagar:

"China has proven that birth restriction is smart policy. Its middle class grows, all its citizens have housing, health care, education and food, and the one out of five human beings who live there are not overpopulating the planet.
For those who balk at the notion that governments should control family sizes, just wait until the growing human population turns twice as much pastureland into desert as is now the case, or when the Amazon is gone, the elephants disappear for good and wars erupt over water, scarce resources and spatial needs.
The only fix is if all countries drastically reduce their populations, clean up their messes and impose mandatory conservation measures."

Pär Holmgren vill avskaffa rösträtten och Diane Francis vill förbjuda folk att föröka sig. Miljörörelsen går från klarhet till klarhet. Galna grönsjukans omfattning får en intressant illustration i en av kommentarerna till Francis artikel:

"Have any of you ever watched the Matrix? We are a virus on this planet. We must do something soon or it will be to late. This is not a liberal or conservative issue, but a global fight to save what resources we have left. We are raping this planet. Most of you are to stupid to see it. A reduction in population is the only way to stop the destuctive path we are on."

Världen går under! Jag har sett det på Matrix! Alla som inte håller med är dumma!

Men detta är ändå inte det värsta i denna sörja av klimatfebriga, människohatande ekofascister. Utöver sitt bloggande på vänstersajten Huffington Post har hon gammal och inaktiv privatblogg. Där kan man läsa att hon har två barn, Eric och Julie.

Som vanligt när vänstern har kommit på hur världens alla problem bäst kan lösas medger de alltså vissa undantag för sig själva.

TV-meteorolog kräver att demokratin avskaffas

2009-12-10T12:26:00.008+01:00

Hos den blivande kollegan Mattias Svensson hittar jag ytterligare ett exempel på de stämningar miljörörelsen vädjar till. Eller vad sägs om följande:

"Jag fick en fråga för ett antal år sedan "vad skulle du göra om du var statsminister?" Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val. För att det jag ser framför mig nu, det är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna till exempel, utan nu gäller det verkligen att sätta ner foten och visa att vi är faktiskt ense om det och det och det och det och det och det.

Och om man då kanske skulle lösa det på bästa sätt genom att tillsätta en väldigt, väldigt bred blocköverskridande regering efter valet 2010, ja då kanske det är det jag även som miljöminister skulle kämpa för och sträva efter."

Alltså: eftersom vi inte har tid att vara oense gäller det att slå fast att vi är ense, och för att inga motbevis ska kunna anföras så avskaffar vi folket rätt att välja sina makthavare. Den som tycker detta är Pär Holmgren, vädergubben som länge var mest känd för sitt långa hår men som på senare år anslutit sig till de som drabbats av galna grönsjukan.

Hans uttalande illustrerar de stämningar som sannolikt utlöst det som kommit att kallas Climategate. Miljörevolutionärerna är, som fanatiker alltid har varit, fullt och fast övertygade om att de har rätt och att motståndarna är ondskefulla.

På så vis motiverar de sina försök att gömma avvikande forskningsresultat, manipulera data, brännmärka motståndare och i förlängningen, som Pär Holmgren vill, avskaffa demokratin till förmån för vad de själva anser vara en upplyst despoti.

Hur långt det har gått visar de i mitt tycke mycket milda avståndstaganden som görs i programmet. Holmgrens plan får inget stöd, men ses som mer överentusiastiskt än farligt. Det är ett mycket allvarligt tecken i tiden.

"Olaf Paline"

2009-12-10T08:34:00.009+01:00

Sverige är för andra gången ordförande i EU, fler svenskar än någonsin är etablerade på den internationella arenan och vare sig i symbolisk eller praktisk mening har vårt inflytande någonsin varit så stort som under tjugohundratalet. Ändå hör man fortfarande talas om Olof Palmes tid; då Sverige hade "en röst i världen". Detta är ämnet i min senaste krönika i Tidningen Ångermanland/Örnskölsviks Allehanda:

...Palmes Sverige var både isolerat och utan egentligt inflytande. En sak som talar för detta är Palmes frånvaro i de samtida ledarnas memoarer. Storbritanniens Margaret Thatcher nämner honom inte vid namn. Inte Ronald Reagan heller. Eller jo, förresten; i Reagans dagböcker, som släpptes förra året, nämns Palme i förbigående – som ”Olaf Paline”.

Läs gärna resten här.

Ps. Det är naturligtvis intressant att fundera över varifrån missuppfattning om Palmes internationella storhet kommer, något som dock kräver större utrymme än en krönika. En förklaring som ligger nära till hands är det sätt på vilket Palme rycktes bort från politiken. Hade han fått avgå, ersättas och åldras som vilken annan avdankad politiker som helst hade hans status sannolikt varit mycket lägre i dag.

Socialdemokraterna behövde aldrig göra upp med Olof Palmes politik. I stället har de kunnat skylla allt som gått "fel" sedan dess på Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin. Det pressar i sin tur partitoppar som just Sahlin att ta till stora överord om Palme, eftersom det blir ett sätt att bevisa sina socialdemokratiska kredenser.

Palme har blivit den måttstock efter vilken alla S-ledare bedöms, något som inte minst drabbade Göran Persson. Hans inflytande i exempelvis det europeiska ministerrådet är väl dokumenterat, och berodde dessutom på personlig skicklighet mer än på att Sverige i formell mening förtjänade detta inflytande. Ändå tvingades Persson leva med att partifolket betraktade honom som vida underlägsen Palme.

Den stora paradoxen och tragedin är alltså att mördarens kulor förlängde Palmes politiska liv, samtidigt som de avslutade hans fysiska existens.

UPPDATERING:

Det är underhållande att läsa de kommentarer som hittills postats under krönikan. Jag påstås bland annat vara "okunnig" och en "högerknatte". Därtill "moderat", vilket väl är norrländska för Satan själv. Ingen av dem tycks dock kunna peka på något sakligt fel i min text. Ibland tror jag att avsaknaden av religiositet i Sverige i hög grad beror på socialdemokratin. Trossamfunden har så att säga blivit utkonkurrerade...

Folkhälsoinstitutet vill stänga Internet

2009-12-08T14:04:00.005+01:00

En läsare mailade just:

Jag lyssnade precis på en intervju med en toka [Kajsa Mickelsson - min anm.] på Folkhälsoinstitutet angående den nya rapporten om att x antal unga män använder doping. I slutet av intervjun frågar journalisten vad man kan göra åt problemet, och svaret blir, utöver snack om att skärpa straffen, att det hade varit "gynnsamt och önskvärt om man hade kunnat stänga ner internet.... men det går ju tyvärr inte".

Säg inte det! Jag tycker att Folkhälsoinstitutet kan dra sitt strå till stacken och stänga sin hemsida.

Inslaget finns här.

UPPDATERING:

För övrigt skriver Petrus Boström, Fria Moderata Studentförbundet, på Politikerbloggen att Folkhälsoinstitutet borde läggas ned. Svårt att inte instämma, en dag som denna...

UPPDATERING 2:

En kommunal tjänsteman i Jönköping har KO-anmält filmaffischen för Luftslottet som sprängdes:

"Tjejen på bilden håller en cigarett och kan uppfattas som reklam och att de som röker och ser så cool och tuff ut borde vara självständig, spännande och snygg. Detta uppmuntrar ungdomar med en redan taskig självbild att börja röka för att bli någon."

Ja, tänk att Stieg Larsson inte konsulterade Jönköpings kommun innan han hittade på Lisbeth Salander. Vad tänkte han på egentligen...?

Den mänskliga rättigheten att ta hand om mina barn utan att hälsa på eller ens visa sig för mig

2009-12-08T12:11:00.005+01:00

Yvonne Ruwaida går på Newsmill till angrepp på skolborgarrådet Lotta Edholm.

"Miljöpartiet i Stockholm stödde inte skolborgarrådets Lotta Edholms beslut att förbjuda elever att bära niqab (heltäckande slöja) i vuxenutbildningen. Frågan om niqab är inte en enkel fråga med svart-vita lösningar. Fallet med Alia Khalifa handlar om att det kommunala vuxengymnasium där hon utbildar sig till barnskötare vägrat låta henne fullfölja utbildningen om hon fortsatte att bära niqab."

Jag har skrivit om detta tidigare, och det handlar alltså inte en vanlig slöja som täcker håret, utan en som täcker allt, med undantag för en liten springa för ögonen. Den som bär en sådan kan knappast arbeta i en svensk barngrupp, varför det är naturligt att ge den här kvinnans offentligt bekostade utbildningsplats till någon som faktiskt kan göra det.

Ruwaida gör något slags försök att vara pragmatisk:

"Vi förstår att frågan om niqab väcker känslor och även rädsla. Många tror att kvinnor med niqab inte vill visa ansiktet för barnen, vilket är helt felaktigt. Däremot fäller hon ner niqaben när en man kommer in i rummet."

Jamendåså. Strunt samma att rätt många män, trots Alia Khalifas uppenbara ogillande, faktiskt också råkar arbeta inom barnomsorgen. Strunt samma att hälften av oss som lämnar och hämtar barn i skolorna och förskolorna råkar vara män.

För mig och, vågar jag påstå, för de allra flesta föräldrar är det en fullständig självklarhet att bli bemött med respekt av de människor som på dagarna har hand om ens barn. I detta ingår bland annat att hälsa ordentligt och att visa sitt ansikte. Kan Khalifa inte hantera detta är problemet hennes, inte vårt.

Men Ruwaida menar alltså att Edholm kränker mänskliga rättigheter. Det är alltså en mänsklig rättighet att få ta hand om andras barn, utan att någonsin visa sig för deras föräldrar. Frågan som måste ställas är; vilken deklaration om de mänskliga rättigheterna har Ruwaida läst?

Det hela är i själva verket ytterst okomplicerat. Khalifa har lika stor rätt som alla andra att klä sig efter egen vilja, och hon har precis lika liten rätt som alla andra att tvinga ett helt samhälle att rätta sig efter denna vilja.

"Jul, till vilken nytta?"

2009-12-08T12:52:00.004+01:00

Ola Möller hör till mina favoriter på S-info. Idag ifrågasätter han julen, utifrån klimatperspektiv naturligtvis.

"Tänk alla ljusstakar, dom där adventsstakarna som står i var och varannat fönster, den mängd energi dom slukar är ju löjligt stor. Jag gick förbi ett antal företag igår eftermiddags och trots att allt var nersläckt i övrigt så lös ljusstakarna i nästan varje fönster. Hela natten, trots att där inte är en människa i närheten, slukar stakarna energi. Till vilken nytta frågar jag mig?"

Ja, attans julen! Den bara finns där, utan vare sig demokratiskt beslut eller godkännande från Partiet!

Schottenius och elakheten

2009-12-08T10:44:00.006+01:00

Ett mycket starkt minne från tiden efter kommunismens fall är en brittisk dokumentär som sändes i flera länder, däribland Sverige. Den handlade om barnhem i det som tills nyligen var Nicolae och Elena Ceacescus Rumänien. Under obeskrivligt vidriga förhållanden förvarades, just förvarades, föräldralösa barn i trånga burar.

I praktiken handlade det om vanvård till döds. De barn som över huvud taget kunde sitta upp var så understimulerade att de gungade fram och tillbaka med döda ögon i apatiska och tomma ansikten. Så hade det sett ut hela tiden, medan de rumänska kommunistsvinen levde om i palats som fick Mike Tysons lyxvillor att verka spartanska - och medan svenska kommunister som Lars Ohly avfärdade larmrapporterna från Östeuropa med formuleringar av typen

"När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter.... inte sprida dem vidare."

Den dåvarande vänsterledaren Lars Werner fick i det efterföljande larmet något svårt att förklara de entusiastiska hälsningar hans parti skickat till Ceacescu i samband med diverse kommunisthögtider. De rumänska barnhemsbarnen blev både symboler för kommunisternas gränslösa ondska och för västvärldens medborgare önskan att hjälpa till. Insamlingsbössorna gick varma länge efteråt.

Men alla tycks inte ha lika starka minnen av detta som jag. Dagens Nyheters kultursovjet Maria Schottenius tycker inte att dessa övergrepp var värre än uppsägningar:

"Även om diktaturen har störtats i Rumänien finns samma mönster kvar i andra politiska system. Människor i en diktatur är beredda till hur ondsinta och elaka handlingar som helst, har det visat sig.
Men inte bara där. I en ekonomisk kristid som nu plötsligt drabbat västvärlden finns det en liknande hårdhet som i gamla öststatsdiktaturerna.

Människor ska bort från läckande företag, de ska ut ur trygghetssystem och lämnas åt sitt öde. Den processen är sällan mänsklig och vacker. Och precis som bland hemliga polisen i Rumänien finns det personer som mer än gärna tar på sig uppgiften att trakassera andra människor, att förödmjuka och förtala dem."

Ovanstående är inget annat än en högst avskyvärd relativisering av det onämnbara lidande som orsakades av de vänsterpolitiker vars svenska supportrar Schottenius plägar knyta till sin redaktion.

Men Schottenius är inte ensam. Den åldrade SR-propagandisten Björn Elmbrant var inne på likande tankegångar för en tid sedan. Enligt honom var finanskrisen ett utmärkt exempel på att balterna inte fått det bättre sedan självständigheten i samband med Sovjetunionens fall. Det finns alltså ett mönster här. Även de som ingår i den mer respektabla vänstern har ett projekt på gång.

Detta projekt går ut på att förmörka minnesbilden av hur Europa såg ut när socialismen fortfarande var en kraft att räkna med. De vill få oss att glömma arbetslägren, matköerna, svälten, misären på landsbygden, plankorna som spikades för tågfönstrena när man passerade de mest vanskötta delarna av östblocket, frånvaron av pressfrihet, fackföreningar som kontrollerade arbetarna åt kommunistledningen, stridsvagnarna i Prag - allt det där som svenska socialdemokrater försökte trivialisera genom att påpeka att "USA inte alltid heller var så snälla".

Därför är det så viktigt att påminna om den verkliga skillnaden mellan demokrati och diktatur. De som likställer plånbokens makt med piskans förtjänar att känna skillnaden på sina bara ryggar.

"Elakheten är en kraft att räkna med", skriver Schottenius, och på den punkten har hon inte bara rätt. Hon är själva beviset för samma tes.

Uppmärksamhet

2009-12-07T14:18:00.004+01:00

Det blev faktiskt en del uppmärksamhet kring min flytt till Neo. Svenskans ledarblogg, Dagens Media, Journalisten och Makthavare.se skriver om den. Den här intervjun i Medievärlden blev också rätt bra, om jag får slå lite på min egen trumma.

Jag har skapat många nyheter, men rätt sällan varit inblandad i dem. Så det här känns riktigt skoj!

UPPDATERING:

...och samma dag som allt detta sker publicerar svenskan just denna serie av Jan Berglin. Mystiskt.

Sverigebilden

2009-12-07T13:22:00.004+01:00

För den som händelsevis oroas över att amerikanernas bild av Sverige för närvarande präglas av en tiger som får stryk av sin svenska flickvän och en svensk anka som pistolhotas av sin man säger jag; Oroa er inte, kavalleriet är inkopplat. Politikerbloggen rapporterar:

[Mona Sahlin åker i morgon] till Washington för att diskutera 'USA:s nya strategi i Afghanistan, stängningen av Guantanamo, läget inför det kommande klimattoppmötet i Köpenhamn, den inrikespolitiska situationen med sjukförsäkringsreformen och USAs ansträngda ekonomi'

Dags att flytta!

2009-12-07T11:23:00.006+01:00

Efter några väldigt givande år i PR-svängen har det blivit dags att dra vidare. Nästa år är som bekant ett valår, och jag har efter vissa bryderier kommit fram till att jag inte vill genomlida det från sidlinjen. Jag har därför tackat ja till ett mycket spännande och smickrande erbjudande. Efter årsskiftet tillträder jag som ny redaktör på den liberala kultur- och debattidsskriften Neo.

I pressmeddelandet uttrycker jag detta med sedvanlig blygsamhet:

"Nu när Mats Bergstrand, Lena Smedsaas och Willy Silberstein har lämnat journalistiken för PR-branschen väljer jag att göra tvärtom."

Det har hänt väldigt mycket med Neo på senare tid, varav Paulina Neudings tillträde som chefredaktör och majoritetsägare är det viktigaste. Att Paulina kan röra upp damm vet alla som följt hennes förehavanden på Svenska Dagbladets ledarsida. Jag ser fram emot att jobba med henne, och naturligtvis även med den multibegåvade Mattias Svensson.

I samband med detta kommer jag även flytta mitt bloggande till Neos hemsida, där redan ett stort stall av intressanta skribenter huserar. Det innebär för övrigt att alla ni som regelbundet klagar på min (o)vana att skriva med vita bokstäver på svart bakgrund slutligen får igenom er linje.

Först ska jag dock avsluta det sista på mitt nuvarande jobb, och därefter packa ner sambo och ungar i en resväska för vidare avfärd mot solen. Den elfte januari inställer jag mig, solbränd och utvilad, på Neos redaktion.

Vilket för mig in på ämnet reklam: eftersom ni (det förutsätter jag) redan har era egna prenumerationer på Neo, varför inte ge bort en prenumeration i julklapp? Det handlar om ynka 295 kronor för sex fullmatade nummer, som dessutom kostar 89 spänn styck på Pressbyrån.

Det finns faktiskt inga som helst skäl att avstå. Så väl mött i nästa års utgåvor! Och tack för era trogna besök på denna blogg!

"Tro dem inte! Snälla!"

2009-12-07T08:26:00.003+01:00

Apropå hur detta med klimathysteri och liknande börjar leva sitt eget liv i pressen har en läsare skickat en talande anekdot från journalistlinjen. En dag var Karin Bojs, DN:s "vetenskapsreporter" inbjuden att gästföreläsa...

"Under en gästföreläsning för vår klass förklarade [...] Karin Bojs (minns inte exakta orden men på ett ungefär och budskapet):

'Sen kanske det är någon som undrar angående det här med objektiviteten, för det finns ju de som menar att miljöhotet inte är något hot eller ett problem. Men då är det ju så att eftersom vi vet att de har fel behöver vi inte ta upp det, så länge vi är sakliga i det vi rapporterar om.'

Dvs. DN har i och med klimatfrågan ändrat sin syn på objektiviteten till att den inte är så viktig längre, så länge man är SAKLIG i det man rapporterar om. Samma metod som ger möjlighet åt skvallerpressen att skriva "Vännerna berättar att Viktoria och Daniel bråkar - de håller på att bryta upp". För - så länge någon har sagt det är det sant att någon har sagt det."

Ja, Bojs har en mycket speciell relation till detta med vetenskap. Mitt favoritexempel är hennes indirekta påstående att den globala uppvärmningen håller på att förvandla Jorden till en ny Venus, vilket jag bemötte här. Talande var också hennes "kommentar" till Climategate, väl sammanfattad i den desperata rubriken "Nej, nej, nej, tro dem inte!".

Bojs är en av många människors vars karriärberättigande ligger i att AGW-grytan hålls kokande. Utan människogenererad uppvärmning inga tv-soffor, bjudmiddagar eller konferenstal. Det skulle bli back to konventionell murvel utan rockstjärnestatus.

Det scenariot skrämmer henne antagligen mer än vad den globala uppvärmningen gör.

There is no such thing as a free billboard

2009-12-06T21:58:00.003+01:00

Sedan några månader tillbaka måste alla kommentarer som postas här godkännas av mig. Det handlar inte om censur utan om att jag vill veta vad som skrivs på en sida som jag är juridiskt ansvarig för. Jag är nämligen inte särskilt intresserad av att bli åtalad för exempelvis hets mot folkgrupp för att en eller annan läsare inte gillar invandrare.

Detta sagt. Jag vill i mesta möjliga mån hålla taket högt över golvet. Därför släpper jag även igenom kommentarer som jag finner vämjeliga. För mig handlar debatt om att lyssna till och respektera även de åsikter jag själv inte delar. Därvid skiljer jag mig från stenkastarna som nu åkt ner på kravallsemester till Köpenhamn, courtesy of pappas AmEx.

Men fri debatt är en sak. Fri reklam är en annan. Att främlingsfientliga röster höjs när jag skriver om integration eller migration är en sak. Kommentarer, därtill från anonyma avsändare, som försöker göra invandringspolitik av helt andra ämnen kommer från och med nu inte att släppas igenom. Om jag skriver om miljö beror det på att jag vill debattera miljö. Inte på att jag vill ha ytterligare en evighetstråd om invandring.

Så ni som postar den sortens kommentarer i helt fel sammanhang; spara på krutet. De kommer ändå inte att publiceras. Min blogg är inte en yta för gratisreklam. För övrigt begriper jag inte hur man kan anklaga andra människor för att missbruka gästfrihet och sedan klistra in egna propagandalänkar därhelst man önskar.

Betala för er, invandringskritiker. Det gör alla andra som vill ha reklam.

Reagan gör comeback

2009-12-05T15:22:00.002+01:00

Direkt från The Onion:

Zombie Reagan Raised From Grave To Lead GOP

(Tipstack: Gabriel)

...och apropå alarmism, masspsykoser och mediala sanningar...

2009-12-04T14:46:00.003+01:00

Svenskan trumpetar ut att Sverige är bäst i EU på att vaccinera folk mot svininfluensan- eller kvällstidningspesten som man kanske borde börja kalla den. Dock finns inga uppgifter på huruvida vi är bäst på att stoppa sjukdomsspridningen.

Men vi vill väl i alla fall! Gött mos!

Climategate: världens dyraste korthus

2009-12-04T12:36:00.008+01:00

Flera läsare har uppmanat mig att skriva om Climategate, den potentiella forskarskandal som började med ett dataintrång på ett brittiskt universitet.

Att jag inte skrivit om detta har flera skäl. Det viktigaste är att det är väldigt stort och komplicerat, och jag helt enkelt inte haft tid att göra den research som krävs för en meningsfull text om detta. Min blogg är ju trots allt bara en av de saker som stjäl min dagliga tid, och eftersom jag tycker mindre om den än om mina barn, och tjänar mindre pengar på den än på mitt jobb så blir större bloggprojekt i regel bortprioriterade.

Däremot har jag naturligtvis hållit ett öga på utvecklingen i de internationella medierna, och där håller detta på att bli väldigt stort. Den kanske mest underhållande kommentar jag sett kommer från Gerald Warner i brittiska Telegraph. För den som föredrar svenska och ännu inte bekantat sig med bakgrunden rekommenderas Anders Edwardssons enkla och pedagogiska sammanfattning.

Själv är jag faktiskt inte speciellt förvånad, och inte heller särskilt optimistisk. Få, mycket, få, av oss har kapacitet nog att inse vidden av det politiska, ekonomiska, mediala, retoriska och marknadsföringstekniska kapital som investerats i Al Gores diabildsprojektor. Men man kan få en viss aning genom att tänka så här:

Statsministern har gjort klimatfrågan till huvudnummer under sitt halvår i världspolitikens topp. Samtliga partier har skaffat sig klimatpolitik till ett värde av väldigt många miljarder. De största tidningarna har anställt klimatredaktörer och släppt klimatbilagor med grönt papper. Tv-kanalernas väderpratare har integrerats i kanalernas varumärken. Storföretag har anställt konsulter för att få hjälp med omställningen till klimatsmart produktion och sedan ytterligare konsulter som kan kommunicera och göra marknadsföring av detta. I praktiken har en helt ny maktsfär uppstått i och omkring klimatdebatten.

Och detta är enbart en bråkdel av vad som hänt enbart i Sverige, denna myggskit i globala ekonomisk-politiska sammanhang.

Mångdubbla detta, lyft sedan upp det på EU-nivå och addera därefter USA, Kina, Indien, Japan, hela jämrans Sydamerika, Australien och resten av världen. Försök, I dare you, I double dare you, försök sätta en prislapp på den prestige som investerats och ackumulerats i detta, för att inte tala om de reda pengar som pumpats in.

Det handlar således inte om vetenskap längre. Det handlar om världspolitik och världsekonomi. En och annan gnäller över att Climategate inte uppmärksammats tillräckligt i Sverige. Jag är uppriktigt förvånad över att det uppmärksammas alls, givet de svindlande insatser som faktiskt står på spel.

Låt mig ta endast ett exempel på den reträtt som kan tvingas fram. Al Gore, som för bara ett drygt år sedan tog sig tid att komma till ett miljöseminarium i Nacka, ställer nu in sin medverkan på det enormt haussade klimatmötet i Köpenhamn. Det är som om Fredrik Reinfeldt skulle komma till en talarkväll hos MUF Knäckebröhult och sedan strunta i slutdebatten inför valet.

Inget av detta betyder att våra utsläpp är ofarliga, att vi kan strunta i allt vad miljö heter eller att det inte finns goda skäl att fundera kring grön teknik. Men det visar att klimatdebatten gått från empirisk vetenskap till irrationell religion - och då måste vi även börja ifrågasätta klimatpolitiken. Det är naturligtvis ingen slump att en figur som Andreas Malm, som drömmer om ett realsocialistiskt samhälle, kastade sig över klimatdebatten likt en femåring som just fått tio obevakade minuter i en godisbutik.

Det har nu blivit hög tid att se över premisserna.

Tobaksförbud i dag. Och i morgon...?

2009-12-04T11:15:00.003+01:00

Det saknas naturligtvis inte folk som, på goda grunder, reagerar mot de idiotiska integritetsinskränkningar som håller på att bli legio på alltfler offentliga arbetsplatser. Nu senast har det handlat om Umeå kommuns försök att förbjuda tobak, inte bara cigaretter utan även snus, på samtliga sina arbetsplatser.

Denna gång fick emellertid kommunen, som vi sedan tidigare vet leds av detta intellektuella underverk, backa. Men frågan är likväl aktuell. Fler och fler politiskt kontrollerade arbetsgivare inför liknande förbud. Frågan är då varför. Populism? I så fall inte av den skickligare sorten. Att ge sig på snusare förefaller inte vara det mest populistiska man kan göra om man jagar röster i Norrland.

Nej, då ligger nog Dick Erixon betydligt närmare sanningen:

"[A]rbetsrätten och skatte- och avgiftssystemen är uppbygda så att arbetsgivare faktiskt adopterar sina anställda. Arbetsgivaren blir kostnadsansvarig för de anställdas hälsa och förutsätts lägga ut stora pengar på rehabilitering och andra merkostnader för anställda som kanske inte sköter sin hälsa som man borde."

Exakt så är det. Frihet är potentiellt farligt, eftersom det ger folk rätten att även fatta okloka beslut. Ju större ansvar vi tvingas ta för varandra desto mindre frihet har vår gemensamma kassa råd med. Om baksmällor fördelades solidariskt hade alkohol varit långt mindre tillgängligt, om det ens varit tillåtet.

Det är värt att tänka på detta nu när Socialdemokraterna på fullt allvar försöker erövra frihetsbegreppet. Det handlar om friheten att ta för sig ur grannens bankkonto, och för att den friheten ska bli något värd måste kontot vara balanserat. Alltså måste man införa förbud mot "onödiga" privatutgifter, i frihetens namn.

Detta handlar om en socialism som går djupare än den ekonomiska nivån. Nu är det, bokstavligt talat, våra inre organ som socialiseras. Logiken är kristallklar. Om din granne står i kö för att få din lever kommer han att vara mer benägen att rösta för ett förbud mot alkohol.

Folkhälsopolitiken är den värsta gökungen i svensk politik. Värre än både skatter och FRA. Här finns det verkliga hotet mot både frihet och integritet.

Fler goda råd från oppositioneringsledaren

2009-12-03T10:18:00.006+01:00

Minns ni bloggposten om Mona Sahlins goda råd till regeringen med anledning av turerna kring SAAB? S-ledaren hade då kläckt ur sig tänkvärda sentenser likt denna:

"Regeringen bör ta initiativ redan under dagen till att kalla samman alla berörda aktörer för att se om det finns några stenar att vända på, om det finns några nya kontakter som går att ta och om det finns någon samordning som man behöver göra."

Överlag är detta det modus operandi som Sahlin hållit sig till sedan konjunkturen vek nedåt. Inga tydliga åsikter om vad som kan göras i kombination med en obruten övertygelse om att något måste göras. Inte riktigt the stuff statsministrar are made of, så att säga.

Sahlin själv tycks dock anse att hon gjort en ypperlig insats som "oppositioneringsledare" och att hennes bilpolitiska utspel gett mersmak. Därför begav hon sig till Trollhättan för att hålla presskonferens. Där slog Sahlin fast att hon behärskar kronologiska teknikaliteter i den högre skolan:

"30 dagar är 30 dagar, vi måste utnyttja dem till varje minut och sekund."

varefter hon modigt kastade sig över själva sakfrågan:

"Det första jag uppmanar regeringen är att föra samtal med intressenterna. Det har aldrig varit ett alternativ att staten ska vara en långsiktig ägare av Saab, men om man tror på Saab måste staten vara beredd att satsa olika statliga medel under en kortare period."

Vi ska alltså inte förstatliga en garanterad förlustmaskin. Vi ska bara satsa en okänd mängd pengar på att under en övergångsperiod av okänd omfattning förvalta företaget i väntan på att någon annan vill köpa det - något som säkerligen bidrar till att vi får ett jääättebra pris den dag det blir dags för återprivatisering.

Dessutom ska det alltså föras (ytterligare) samtal, som om det inte är just vad Näringsdepartementet ägnat de gångna månaderna åt att göra. Bara man fortsätter prata kommer man förr eller senare fram till något användbart, tycks Sahlin tro och verifierar därmed ordstävet "som man känner sig själv känner man andra".

Vad bilproducenterna skulle vinna på en statsminister Sahlin har jag svårt att se, men kaffeindustrin har anledning att se med tillförsikt på framtiden, givet Sahlins tilltro till fikamöten.

Ledarsidornas framtid

2009-12-03T10:50:00.003+01:00

I går blev jag kontaktad av Leo Lagercrantz på Newsmill, som ville att jag skulle skriva om ledarsidornas förutsättningar i dagens mediala klimat. Sånt kan jag naturligtvis inte tacka nej till, och det blev både varmt beröm och skoningslös kritik i mitt omdöme om den knattrande klassen.

(Det är dock inte pojken på bilden som satt den smöriga rubriken)

Vad blir påföljden denna gång?

2009-12-02T11:06:00.006+01:00

Det ska bli mycket intressant att se vilken påföljd denne man får om han döms i enlighet med åklagarens åtal.

Min gissning är att straffet kan bli rätt högt för svenska förhållanden. Kanske rent av hälften av de nio år som dessa haschsmugglare fick. Då snittstraffet (2006 års statistik) för grovt narkotikabrott är fyra år och nio månader medan motsvarande siffra för grov misshandel är ett år och sex månader skulle det vara ett fall framåt.

Men vi kan naturligtvis inte vara säkra på att mannen betraktas som hälften så ondskefull som en haschsmugglare. Han har ju bara torterat en fyraårig pojke genom att bränna honom med tändare, tvinga honom att äta spyor, låsa honom ute blöt och naken på en balkong i november, spraya honom i ögat, hälla superlim i hans öra, tvinga honom att stå med armarna rakt ut en hel natt samt, naturligtvis, misshandla och dödshota hans mor.

Vad är det mot att smuggla en drog som faktiskt kan framkalla ofrivilligt fnitter? Jag bara frågar!

Om att dra alla över en kam när man anklagar andra för att dra alla över en kam

2009-12-01T09:23:00.007+01:00

Det här vore kul om inte ämnet vore så allvarligt.

Journalisten Anders R Olsson, för dagen titulerad medieexpert, anklagar svenska medier för att underblåsa antimuslimska stämningar. Anklagelsen är inte på något vis ny eller originell, lika lite som hans (djupt felaktiga) påstående att vi inte uppmärksammar män som super till och därefter misshandlar/dödar flickvänner och fruar.

Men hans automatiska koppling mellan människor från mellersta östern och islam är anmärkningsvärd. Läs detta:

"Ingen kvinna ihjälslagen av en svensk fyllhund kan få martyrstatus som Pela eller Fadime."

Givet anklagelsen om islamofob rapportering kring just dessa mord bör det noteras att bara en av dessa unga kvinnor, Pela Atroshi, kom från en muslimsk familj. Fadime Sahindals familj har en kristen kulturbakgrund. Men för att fungera som bevisföring i vår medieexperts åtal måste de båda döda flickorna vara muslimer. Så han låter dem bli muslimer.

Är det inte lustigt hur duktiga islamofobins föregivna fiender är på att generalisera om muslimer? Muslimer anses inte kunna hantera att judar spelar tennis i Malmö. Muslimer anses inte kunna hantera skämtteckningar. Muslimer klarar inte det ena och inte det andra. Allt enligt de som säger sig vilja stå upp mot diskriminering av just muslimer.

Hur går det ihop? Själv känner jag flera muslimer, varav ingen har mordhotat några tidningsredaktörer, stormat några ambassader eller spårat ur vid åsynen av korta kjolar. Men ingen av dem åtnjuter något beskydd från Anders R Olsson. Han är upptagen med att attackera dem som engagerat sig i flickorna Atroshis och Sahindals tragiska öden. (Och, som sagt, den senare var alltså inte muslim.)

Sedan finns det ju faktiskt en ganska avgörande skillnad mellan fylledråp och hedersmord. Jag hör visserligen till dem som ofta och gärna argumenterar för längre och hårdare straff, så för mig får man gärna spärra in även fylledråparna på livstid. Men det handlar trots allt just om dråp.

Hedersmorden är något annat. Vi som läst exempelvis Pelas systers, Breen Atroshis, bok om mordet vet ju att det inte bara var överlagt och planerat - utan dessutom sanktionerat av en lång rad familjemedlemmar, varav flera har dömts i domstol för sin inblandning.

Säga vad man vill om fyllskallar som nitar sina fruar; de gör det sällan på uppdrag av sina pappor och i samarbete med sina bröder. Där ligger skillnaden och därför är det relevant att tala om hedersvåld i en separat kontext. Att en och annan sedan tror att hedersvåld är ett specifikt muslimskt fenomen är tragiskt, men hör faktiskt inte till saken.

Dessutom har Olsson som sagt helt fel när han skriver att det svenska fyllevåldet inte uppmärksammas. Faktum är att det ligger till grund för vår restriktiva alkoholpolitik och att begreppet "mäns våld mot kvinnor" utgör raketbränsle för såväl akademisk som politisk aktivism. Begreppet har blivit en fullkomlig självklarhet, vilket i sig är abnormt. Man behöver bara väga begreppet "muslimers våld mot döttrar" i sin mun för att förstå hur djupt bilden av mäns kollektiva ansvar har satt sig.

Olsson vill säkert väl. Men likt nästa alla som försöker göra karriär på försvar av den rådande integrationsdoktrinen gör han nästan bara tabbar. Tabbar som dessutom skadar arbetet för en fungerande integration.

Dagens citat: medborgarinflytande

2009-12-01T20:24:00.005+01:00

I den lilla Värmlandskommunen Hammarö har det förts fram vissa tankar om en sammanslagning med grannen Karlstad. I kväll beslutade dock Hammarös kommunstyrelse att det varken blir sammanslagning eller ens folkomröstning om sammanslagning.

Själv har jag, av naturliga skäl, ingen direkt åsikt i frågan. Men jag fastnade för det socialdemokratiska kommunalrådet Siv Jidlöfs motivering:

"Eftersom vi socialdemokrater inte vill ha någon sammanslagning känns det fel att låta Hammaröborna rösta om det."

Jag älskar verkligen kommunpolitiker från vischan. De är alldeles för oslipade och ovana vid medier för att ha lärt sig diskrepansen mellan det sagda och det tänkta, varför det ofta blir ungefär samma sak. Intervjun fortsätter i samma spår:

"• Varför vill ni inte ha någon sammanslagning?
– För att det inte finns någon opinion för det.
• Men hur vet du det när Hammaröborna inte får rösta?
– Jag har hittills inte fått några indikationer på att de är intresserade. Jag har varken fått samtal eller mejl av folk som har uttryckt en önskan om sammanslagning."

Det kallar jag beslutsunderlag!

SR avslöjar: Nobelpriset förknippas med vapen!

2009-11-30T13:24:00.005+01:00

Okej, nu ger jag upp. Jag ger faktiskt upp. Det här är så fantastiskt roligt och så fantastiskt tragiskt på en och samma gång.

Läs det här. Tänk efter en sekund och läs sedan en gång till. Sveriges Radio rapporterar, i sitt mest upprörda tonläge, att vapentillverkaren Honeywell sponsrar Nobelfesten. Enligt uppgift kan detta leda till att Nobelpriset förknippas med vapen...

Även Sverige har stoppat minareter

2009-11-30T12:08:00.010+01:00

Jag måste medge att jag har lite svårt att se orsaken till uppståndelsen runt att Schweiz i en folkomröstning sagt nej till minareter. Inte minst de ack så förutsägbara fördömandena är fullkomligt enfaldiga.

Det sagt; detta är en rätt tydlig illustration av problemen med folkomröstningsintrumentet. Av allt man kan hålla nationella omröstningar om torde statsbyggnadsfrågor höra till de minst lämpade. Frågan om minareter är, eller borde vara, lokalpolitisk. Personligen skulle jag helt motsätta mig böneutrop fem gånger om dagen i mitt bostadsområde. Men det innebär inte att man inte kan ha minareter på platser där ingen störs av dem.

Vad de nyfrälsta Schweiz-basharna i Sveriges medier glömmer är att vi också har liknande begränsningar. När Stockholms Moské byggdes på Södermalm i Stockholm framfördes önskemål om böneutrop. Det lokala motståndet blev kraftigt, och några utrop tilläts icke. En minaret byggdes visserligen, men den är för liten för att rymma någon böneutropare.

Dock har ingen anklagat Södermalmsborna för rasism, vilket möjligen inte är så överraskande. Södermalm är knappast Mekka för den muslimska minoriteten, men väl för den mediala. Popvänstern gillar Palestinasjalar. Inte att bli väckt på bakfyllan av religiösa utrop.

Utöver allt detta kan nämnas Sveriges förbud mot såväl kosher- som halalslakt. Dessa torde vara betydligt större hot mot religionsfriheten än något minaretförbud i världen. Att jag inte får skråla religiösa budskap i tid och otid är inte konstigare än att jag inte får spela stereon på högsta volym en tisdagnatt. Däremot är det svårt att se något liknande skäl för slaktförbudet.

Nåväl, detta blev spretigt. Men frågan blir betydligt mer komplicerad i takt med att den förgiftas av diverse stickspår. Hade vi inte hamnat i detta träsk av motsättningar hade frågan kunnat lösas med ett enkelt; "Man får inte störa sina grannar. Annars är det mesta okej."

UPPDATERING:

Mattias Svensson på Magasinet Neo har ett i grund och botten sunt inlägg om denna fråga. Liksom jag själv är han kritisk till att frågan underställts en folkomröstning, och han begriper fuller väl varför så ändå skedde.

Men när han påstår att själva religionsfriheten har inskränkts devalverar han begreppet. Det är inte moskéer som röstats ned, utan minareter. Skillnaden är faktiskt högst väsentlig, och Mattias borde mer än de allra flesta vara medveten om skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter.

Här i Stockholms innerstad, där jag inte bor men väl tillbringar dagarna, saknar många kyrkor klockor. Skälet är enkelt. Klockor låter, och inte alltid till grannarnas belåtenhet. Men att dessa kyrkor inte ringer i klockor betyder näppeligen att de som kommit dit för att be eller meditera har fått sin frihet beskuren.

Jan Berglin: Pengar och Politik

2009-11-30T11:48:00.002+01:00

Så. Jävla. Lysande.

Aftonbladet stöder Centerpartiet - med trettiofem års fördröjning

2009-11-30T11:23:00.004+01:00

Ett av partipolitikens mest genomskinliga knep är hyllandet av ett motståndarpartis förflutna, i kombination med påståenden om vad det utvecklats till på senare tid.

Det är inte på något vis något nytt grepp. Ej heller är det svenskt. I USA ägnar sig konservativa åt att bygga myten om hur demokraterna brukade vara ett konservativt parti som först på sjuttiotalet övergav sina gamla principer. Som om några New deals och Great societies aldrig någonsin funnits.

Därför är det så svårt att förstå hur någon fortfarande kan gå på detta, än mindre försöka slå i andra det. Ändå återkommer det som en plågsam följetong, lika självklart och inövat som Kalle Ankas julafton.

I Aftonbladet skriver Olle Svenning, än man som är så framstegsfientlig att han förmodligen inte ens förmår erkänna att dagens datorer är bättre än sjuttiotalets, om det genuina och nu hädangångna Centerpartiet.

Under Fälldins tid, mässar Svenning med blankpollerad begravningspenna, var centern ett parti för småfolket. De gillade facket, subventionerade mat till gamla och sjuka, klappade kattungar och matade lamm med nappflaskor. Men Svennings saknad är naturligtvis ett apspel. Begripligt när det utförs av taktiserande politiker. Oförlåtligt när det kommer från en ledarskribent med anspråk på att vara analytisk och intellektuell.

Ty sanningen är att Socialdemokraterna satsade allt, precis allt, de hade på att mala Fälldin till köttfärs under valrörelserna på sjuttiotalet. Tonvalet var precis lika högt, indignationen lika påtaglig, som i dagens angrepp på denmoderatleddaregeringensomlånarförattsänkaskattenfördesomredanhaaaaaar.

Frågan man måste ställa sig är annars; varför i hela fridens namn röstade inte Svenning på detta helylleparti?