Maktens perspektiv
Det är intressant att följa den socialdemokratiska partikongressen. Den pragmatiska partistyrelsen vinner i princip varje strid, men får lama eller obefintliga applåder i talarstolen.
Just nu avhandlas skolpolitiken, och där fick Anneli Hulthén, till vardags kommunalråd i Göteborg, företräda partistyrelsen. För att få någon applåd blev hon tvungen att uttryckligen be om en. Därefter radade friskolehatarna upp sig, och jag kan meddela att de applåder som följde deras inlägg var både starka och spontana.
Slutsatsen är att även om partiets ledning får igenom sina åsikter så sker det utan entusiasm. Partifolket skulle helst se att någon tryckte på rewindknappen och återförde Sverige till sjuttiotalet. Just vad skolpolitiken beträffar finns risken att de lyckas. Minnet av hur Ibrahim Baylan förudmjukades på kongressen 2005 lever nog kvar.
En som inte uppskattar pragmatismen är studenförbundaren Frida Perjus. I sin blogg skriver hon om föräldraförsäkringsrevolutionen - som uteblev den här gången också:
Just nu avhandlas skolpolitiken, och där fick Anneli Hulthén, till vardags kommunalråd i Göteborg, företräda partistyrelsen. För att få någon applåd blev hon tvungen att uttryckligen be om en. Därefter radade friskolehatarna upp sig, och jag kan meddela att de applåder som följde deras inlägg var både starka och spontana.
Slutsatsen är att även om partiets ledning får igenom sina åsikter så sker det utan entusiasm. Partifolket skulle helst se att någon tryckte på rewindknappen och återförde Sverige till sjuttiotalet. Just vad skolpolitiken beträffar finns risken att de lyckas. Minnet av hur Ibrahim Baylan förudmjukades på kongressen 2005 lever nog kvar.
En som inte uppskattar pragmatismen är studenförbundaren Frida Perjus. I sin blogg skriver hon om föräldraförsäkringsrevolutionen - som uteblev den här gången också:
"Trist att partistyrelsen sviker oss i frågan om individuell föräldrarförsäkring. S-studenter med flera vill ha en individuell föräldrarförsäkring men allt vi får är en ynka extra pappamånad."Lägg särskilt märke till perspektivet. "Vi får". Det handlar alltså inte om oss föräldrar eller om våra barn. Det handlar om en studentsosse som, enligt egen utsago, tillbringat:
"ett par månader i Mae Sot vid gränsen till Burma där jag skrev uppsats i statsvetenskap om burmesiska kvinnliga migrantarbetares organisation i Thailand."Verklighetens folk, möt den härskande klassen...
Etiketter: Familjesocialism, Sosserier, Verklighetens folk
upplagd av Johan Ingerö
13:08
12 kommentarer:
En annan höjdare från denna Frida Perjus blogg:
"Jag brinner för burmafrågan, jämställdhet, internationell solidaritet och fackliga frågor".
Solidaritet med svenska föräldrar som helst av allt vill sköta sin egen barnuppfostran och styra sin egen relation lyser med sin frånvaro.
Detta klassiska socialdemokratiska von oben-perspektiv och förakt för vanligt hyggligt folk som ska läras veta hut och leva sina liv efter de socialdemokratiska pekpinnarna får mig bara att vilja spy.
Välvilliga diktatorer är fortfarande diktatorer.
/Jacques
*the Horror, ...the Horror...*
Hur ska de kunna krävas av kommuner att ha sk nattis? Hur i helvete ska en liten kommun klara det?
"Burmafrågan"? Jag visste inte ens att det fanns en Burmafråga. Nu får jag läsa in mig på vad det är och varför svenska socialdemokrater ska avsätta tid för att arbeta med den.
/Paul W
Jag som nybliven pappa har tidigare inte ägnat så mycket energi i dessa frågor men de blir mer in your face nu då man befinner sig mitt i detta.
Jag blir riktigt jävla irriterad på allehanda förmynderi men särskillt då det det kommer till mitt barn.
Ska en liten j**la student sitta och berätta för mig hur det fungerar att vara förälder och jobba samtidigt? Min fru och jag är högst kapabla till att lösa detta själva med ledigheter etc. INGEN ska komma och säga att jag ska vara mer eller mindre ledig eller att våra gemensamma beslut i familjen är fel i någon feministisk strukturpatriarkatischmum.
/ Trött pappa
Oj, intressant att ni kan skilja på sak och person. Tycker att era personliga påhopp är lite väl fräcka. Trodde att vi levde i ett land där alla har rätt till en åsikt utan att bli påhoppad på det här viset. Burmafrågan är en ickefråga. Ja, lätt att säga för den som lever med en silversked i munnen. Jag känner lika mycket för familjer i Burma som i sverige och tycker att nationalism är ganska obehagligt! Intressant att frågan om föräldrarförsäkringen är så upprörande, men det är just sådant som händer när man försöker lyfta fram dolda strukturer. När jag säger "VI" så menar jag kvinnor i Sverige och inte s-studenter. Har inte hört någon kvinna yttra sig här....
Frida,
Okej, så du påstår att kvinnor vill låta dig och andra politikerungar bestämma över deras familjeliv? Jag har inte sett en enda undersökning som visar att mer än tjugo-tjugofem procent är för detta. Resten är emot.
Det vet din partiledning också. Det är därför de slår ner er motion varje kongress.
Kom igen när du vet något om att faktiskt ta hand om en familj.
Johan,
Att kalla mig "politikerunge" är ingenting annat än härskarteknik. Tro mig, att vara både ung och kvinna och sedan ha en åsikt är inte alltid uppskattat och det är just det jag önskar kunna bidra till att förändra. Mognad sitter inte i ålder utan i erfarenheter. Kom med argument istället för påhopp!
Ett tips för den som vill undvika "härskartekniker". Sluta grina om bemötande och debattera sakfrågan.
Frida, du vill uppenbarligen tvinga på oss en åsikt som stöds av knappt tjugo procent av befolkningen. De övriga åttio procenten (siffra är ännu högre bland oss som faktiskt HAR barn) skiter du i. Det är värre än det du kallar "härskartekniker".
Frida skriver: "Mognad sitter inte i ålder utan i erfarenheter.". Det är riktigt. Det är därför jag inte riktigt förstår varför människor utan erfarenhet av att vara förälder så gärna vill bestämma hur de som har erfarenhet av att vara förälder ska agera?
Frida
Jag reagerade precis på samma sätt:
En ung(?) kvinna som på fullt allvar sitter och menar sig kunna och ffa vill ha möjligheten att 'uppfostra' föräldrar hur de har att leva och inrätta sina liv.
Och som börjar gnälla om 'härskartekniker' det det absurda i den situatione påpekas.
Jag tycker att de 20-25 eller för all del om det vore 95% som händelsevis skulle hålla med dig om hur föräldrarskapet skall skötas skall få göra precis det: hantera sitt föräldrarskap.
Men det du pratar om rör specifikt något helt annat: Om att vinga dem som inte vill ordna det på ditt sätt att ändå göra det.
Det finns inget vacker eller nobelt med det.
(Pratet om silversked och nationalism missar totalt poängen. Om du vill hjälpa Burma att inrätta marknadsekonomi, rättsstat och -väsen, samt demokrati är det förstås lovvärt. Men är det det du verkar för då?)
Att en svensk politiker inte "känner" mer för svenska familjer än för burmesiska kommer tyvärr inte som någon överraskning.
Vad är det med er svenskar? Jag trodde att det fanns någon sorts samhällskontrakt mellan politiker och väljare som gick ut på att de förra skulle företräda de senares intressen men jag hade tydligen fel.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida