Den majestätiska jakten på en moralisk valseger
När jag bestämde mig för att tacka ja till Fremskrittspartiets lunch i går insåg jag naturligtvis att en och annan skulle höja på ögonbrynen. Att jag ändå valde att gå berodde på följande orsaker
Att just vänsterfolk inte håller med om detta vet jag sedan gammal. Redan när jag representerade Liberala ungdomsförbundet i skoldebatter lärde jag mig att Ung Vänster, som enda ungdomsförbund, undvek att hälsa eller ens titta på vare sig med eller motdebattörer. Under lunchrasterna satte sig deras representanter alltid vid ett annat bord. Avslappnat samtal med företrädare för andra ungdomsförbund nedlät de sig sällan till.
Så jag vet hur de funkar, om man säger så.
Däremot är det märkligt att personer som Isobel Hadley Kamptz reagerar på samma sätt. Jag använder själv inte Twitter, men enligt uppgift hade hon en tweet i går om hur "högerns gullande med Siv Jensen får henne att må illa" eller något liknande. Men såvitt jag vet har ingen gullat med henne. Själv har jag definitivt inte gjort det. Däremot kan jag nu säga att jag träffat henne och lärt mig åtminstone något om hur hon och hennes parti resonerar.
Isobel anser sig tydligen för fin för att lyssna på någon utanför den egna bekantskapskretsen. Eftersom hon faktiskt är en av Sveriges vassare opinionsbildare är det en smula oroväckande. Är det så hon hade tänkt sig att mota även Sverigedemokraterna i grind? Hur bra tycker hon att den taktiken har fungerat so far?
Den svenska rädslan för att skaka fel hand eller på annat sätt avvika från det egna båset förbryllar mig.
- Jag har inga egna erfarenheter av detta parti, och var helt enkelt nyfiken
- Jag träffar i mån av tid alla politiska partier som bjuder in mig, även om jag naturligtvis skulle tacka nej till AFA, NSF och andra kriminella rörelser
- Jag är generellt intresserad av hur politiker - oavsett åsikter - tänker i politiska frågor
- Jag är generellt ointresserad av vad andra tänker om mitt lunchsällskap
Att just vänsterfolk inte håller med om detta vet jag sedan gammal. Redan när jag representerade Liberala ungdomsförbundet i skoldebatter lärde jag mig att Ung Vänster, som enda ungdomsförbund, undvek att hälsa eller ens titta på vare sig med eller motdebattörer. Under lunchrasterna satte sig deras representanter alltid vid ett annat bord. Avslappnat samtal med företrädare för andra ungdomsförbund nedlät de sig sällan till.
Så jag vet hur de funkar, om man säger så.
Däremot är det märkligt att personer som Isobel Hadley Kamptz reagerar på samma sätt. Jag använder själv inte Twitter, men enligt uppgift hade hon en tweet i går om hur "högerns gullande med Siv Jensen får henne att må illa" eller något liknande. Men såvitt jag vet har ingen gullat med henne. Själv har jag definitivt inte gjort det. Däremot kan jag nu säga att jag träffat henne och lärt mig åtminstone något om hur hon och hennes parti resonerar.
Isobel anser sig tydligen för fin för att lyssna på någon utanför den egna bekantskapskretsen. Eftersom hon faktiskt är en av Sveriges vassare opinionsbildare är det en smula oroväckande. Är det så hon hade tänkt sig att mota även Sverigedemokraterna i grind? Hur bra tycker hon att den taktiken har fungerat so far?
Den svenska rädslan för att skaka fel hand eller på annat sätt avvika från det egna båset förbryllar mig.
Etiketter: Sidospår
upplagd av Johan Ingerö
16:18
11 kommentarer:
Ganska basic Johan:
"Bättre fly än illa fäktas."
Om man inte debatterar kan ingen påstå att man förlorade debatten. Däremot kan man själv framstå som moraliskt överlägsen eftersom man "inte pratar med vemsomhelst"
Isobel är väl bara liberal på utsidan?
Jag har förstått att hon betraktas som "skarp" men har aldrig förstått riktigt varför.
Minns bara all den hysteriska kritik (inklusive ett patetiskt spektakel till misstroendevotum!) Göran Persson fick när han sade något så självklart som att politisk stabilitet är helt nödvändigt för ekonomisk utveckling. Tänk om Mao fattat det...
/Starvid
Hansa,
Isobel är liberal i amerikansk mening.
Ibland fattar jag ingenting. Vem är denna Isobel och varför är hon en av Sveriges vassaste opinionsbildare och vad har hon med (eller emot) sverigedemokraterna att göra?
Hennes blogg gav ingen ledtråd alls till vem hon var. Wikipedia inte heller, och inte heller en snabb googling. Frilansjournalist står det intetsägande. Men då borde hon inte vara politisk, i alla fall inte officiellt. Är hon eller har hon varit ordförande för något ungdomsförbund?
Med det sagt, så undrar jag om du inte överdriver när du skriver en hel kolumn baserat på en twitter-kommentar från henne, även om upptakten tills du kom till henne var intressant.
Jonas V och Hansa
Jag håller inte riktigt med. Hon är 'skarp' i meningen att hon formulerar sina ståndpunkter väl, alltså argumenterar för dem på ett sätt som inger viss respekt.
Men hon har ingen riktigt klockren liberal kompass (väldigt få har det, utan de försöker ha vettiga åsikter i varje fråga enskilt)
Att alla dessa grötmyndiga elevrådbrudar som kvoterats in på ledarsidorna skulle vara "skarpa" är ju bara något som redaktörerna (eller de själva) hittat på. Kejsarens nya kläder.
Jag är folkpartist men jag tycker definitivt att du skall fortsätta att utforska, med öppna ögon.
Bry dig inte om dessa pretton, varken extremisten Ali Esbati eller Isobel Hadley-Kamptz.
På hennes blogg har hon med Ali Esbati i kategorin "folk jag också gillar". Men att någon går och lyssnar på Siv Jensen får henne alltså att må illa. Mycket märkligt.
Men herregud, det är ju inte att du var där som Isobel anmärker på, utan hur smått gillande du låter i den bloggpost där du rapporterar från lunchen. Om du läst på lite om FrP hade det nog låtit annorlunda. Eller så kanske du håller med dem i invandringsfrågan?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida