KD på rätt spår - upprördheten sprider sig i DN-skrapan

Hanne Kjöller sågar på ledarplats i DN Göran Hägglunds tal igår. Det är ett mycket gott tecken. En KD-ledare som gör Kjöller glad är knappast på rätt spår.

För oss som sysslat med riktigt politik, och inte enbart kommenterat den från upphöjda medietorn, är det rätt uppenbart att en koalition av fyra partier måste rymma ett flertal politiska filosofier. Problemet med Allians för Sverige är att den under mandatperioden hittills rymt fyra socialliberala partier. Därför är det inte speciellt konstigt att det största partiet, som dessutom innehar de viktigaste posterna, växer på de tre övrigas bekostnad.

Om Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna väljer att visa upp sina olikheter på ett ömsesidigt respektfullt sätt ges väljarna en möjlighet att påverka alliansens tyngdpunkt. Ta föräldraförsäkringen till exempel. Folkpartiet vill in och mixtra ytterligare för att bättra på jämställdhetsstatistiken, och offrar därmed familjernas frihet. Kristdemokraterna vill öka familjernas frihet, även om det innebär att jämställdhetsstatistiken offras.

Det är två ideologiskt motiverade linjer som väljarna borde få ta ställning till i nästa val. Det handlar inte bara om höger eller vänster, utan vilken sorts höger och vilken sorts vänster.

Det bygger dock på att såväl socialliberala som konservativa profilfrågor lyfts till debatt, och det vill inte Kjöller tillåta. Tydligen tror hon att alliansens framgångar hänger på att samtliga fyra partier går till val på Folkpartiets program. Läs bara följande omdöme från hennes penna:

"Hägglund bjöd i sitt tal på ett nytt utspel mot kulturen. Det var populistiskt och gubbigt [...] Varför får inte kultursidorna diskutera hur manlighet och kvinnlighet produceras och reproduceras?"

Här finns en mängd felslut. Hägglund förnekar ingens rätt att diskutera något alls. Däremot hävdar han sin egen rätt att anmäla avvikande mening. Det är nämligen så att Hanne Kjöller, Åsa Petersen, Katrine Kielos, Åsa Linderborg och resten av den skrivande klassens kvinnor inte utgör hela Sveriges befolkning. Hälften av oss är, eller kommer att bli, just "gubbar" - och på valdagen är våra röster lika mycket värda som "brudarnas" och "kärringarnas".

Hur snävt, inskränkt och intolerant Kjöllers budskap är får man för övrigt en ledtråd till genom hennes likställande av kulturskribenterna med "kulturen", i bestämd form.

Göran Hägglund öppnade en helt ny front igår. Det kan i framtiden komma att ses som en av de viktigaste insatserna under hela hans karriär.