Frihetshjältar mot Obama
Att änglalika tal och luddiga budskap om förändring, oklart från vad och till vad, inte räcker för att styra en supermakt blir allt mer uppenbart.Barack Obamas utsträckta hand till Irans mullor blev ett praktfiasko. I sina försök att vara alla länder - utom USA - till lags avstod Obama från att fördöma våldet efter det så kallade presidentvalet. När han till sist ändå tvingades uttala sig stod det klart för var och en att det mest handlade om att rädda ansiktet. Obama hade förlorat kontrollen över sin egen agenda, och världen såg det.
Amerikanska presidenter testas i regel omedelbart efter att de tillträtt. Världens skurkstater vill informera sig om vilket temperament mannen med avfyrningskoderna har. Därför har hökar ofta visat sig överlägsna duvor. Richard Nixons och Ronald Reagans insatser för avspänning gentemot Kina respektive Sovjetunionen var och är exempel på just detta.
Därför är det inte överraskande att åldrade men alltjämt skimrande frihetskämpar som Lech Walesa, Vaclav Havel och ytterligare ett tjugotal dignitärer från länder som tidigare var förslavade av sovjetkommunismen nu gemensamt tar till orda mot Obama:
"East European governments, especially in Poland and the Baltic states, were alarmed by Russia's brief war with Georgia last summer over the rebel Georgian territory of South Ossetia and also by Russia's disputes with Ukraine over gas supplies. The letter's more than 20 signatories, including Poland's Lech Walesa, the Czech Republic's Vaclav Havel and ex-presidents of Romania, Latvia and Lithuania, said they welcomed Obama's decision to "reset" U.S.-Russian relations but urged him not to be naive."Men naiv är ju just vad han tycks vara, därtill veligare än någon annan president under efterkrigstiden, möjligen i konkurrens med Jimmy Carter. Att till och med svenska medier skriver om hur förtroendet för Obama nu dalar ger en fingervisning om hur illa det är ställt.
Etiketter: Demokratikamp, Obama
upplagd av Johan Ingerö
13:07
15 kommentarer:
Hellre någon naiv och velig som bryr sig om mänskliga rättigheter i kampen mot terrorismen än en krigsgalen säkerheten först-republikan...
Ditt andra stycke visar med tydlighet att du blandar ihop verkligheten med hur du önskar att verkligheten såg ut. Jag tror knappast att gemene man ser Obamas första halvår på samma sätt som du och Fox News gör.
Har du läst brevet? Det finns publicerat i sin helhet i Gazeta Wyborcza (på engelska).
Att det skulle vara en kritik mot Obamas politik mot Ryssland är en ganska grund tolkning. Snarare handlar det om en kritik mot EU:s brist på politik mot Ryssland, mot Natos försvagning, eftergifterna i Georgien o.s.v. Jag tror att brevet snarare skall läsas som en förhoppning att Obama skall ge Centraleuropa lite mer fokus så att man kan stärka sin röst mot Rysslandskramare i EU.
Jag skrev en längre kommentar om brevet på min blogg.
Dream on. Obamas opinionssiffror sjunker stadigt, ännu mer sjunker synen på den politik han för.
Senaste från Rasmussen Report
"Sixty-two percent (62%) of voters say the country is moving down the wrong track, up a point from last week and also the highest level since February."
Men eftersom det är negativt för Obama är det väl bara en massa BS från Fox och Ingerö och liknande.
Otroligt hur förblindade svenskar är när det gäller Obama och den politik han för.
Anders
calandrella: Iraniernas mänskliga rättigheter då? Räknas inte de? Det går an att sitta i den moraliska hypermakten Sverige och tro att allt kan lösas med dialog och eftergifter. Det är helt naturligt, om än naivt, eftersom det är de enda medel som _vi_ har. Har man däremot som Obama verklig makt att påverka så är det hans förbannade skyldighet att göra just det. Sanningen är att han är fel man för jobbet, vilket blir allt tydligare.
PS: Angånde "krigsgalna republikaner" så ser jag med glädje fram emot den dag då Irakierna reser en staty över deras befriare George W Bush. Undrar hur vänstern ska bortförklara det? Förmodligen låtsas man som om det regnar, precis som vanligt när de är på fel sida (vilket de historiskt sett alltid varit).DS.
Det är illa om ledaren för världens enda supermakt får rykte om sig att vara obeslutsam eller svårbedömbar. Mindre nogräknade ledare kan som du säger lätt få för sig att testa en sådan president och då på ett sätt som kan drabba oss allihop.
Chrustjev lär ha bedömt Kennedy som en svag president och vågade därför försöka placera ut missiler på Kuba. Lyckligtvis hade han fel.
Svaga ledare sprider osäkerhet omkring sig och världen behöver just nu inte mer av den varan.
Ingerö,
Är en trogen läsare av din blogg men nu tycker jag att det smyger sig in en något selektiv tolkning av amerikansk politik.
"Barack Obamas utsträckta hand till Irans mullor blev ett praktfiasko."
Är frånvaro av aktivt sabelviftande en utsträckt hand? Nog för att Obama varit försiktig med alltför mycket symbolpolitik men hade det gjort något skillnad? Vem hade det gynnat? Att slå sig för bröstet kanske är en fungerande politisk handling med andra länder men endast mer vatten på kvarnen för mullorna och Ahmadinejad. Att inte göra något (mer än vad som är diplomatiskt klädsamt) kanske var det bästa i det här fallet.
"Därför har hökar ofta visat sig överlägsna duvor. Richard Nixons och Ronald Reagans insatser för avspänning gentemot Kina respektive Sovjetunionen var och är exempel på just detta."
Nixons absolut största utrikespolitiska gärning kan knappast sägas vara ett typiskt "hökigt" drag. Han erbjöd Kina att dra tillbaka amerikanska trupper från Taiwan (eftergiftspolitik), erkände endast ett Kina (ännu mer eftergiftspolitik), öppnade handelspolitiken med Kina och dessutom lovade man att inte direkt intervenera i Taiwanproblematiken. Allt detta gjorde han dessutom med minnet av Koreakriget i färskt minne (han satt som vicepresident under Eisenhower). Glöm dessutom inte att det var Nixon som tidigt besökte Sovjet i egenskap av vicepresident, framförhandlade flera vapenavtal med Sovjet och dessutom minskade USA;s närvaro i Vietnam dramatiskt.
Hök? Knappast i Kinafallet, snarare en mycket slug pragmatiker som insåg att dialog med den värsta av fiender kunde visa positiva resultat. Inte sagt att det alltid skulle fungera dock.
"Därför är det inte överraskande att åldrade men alltjämt skimrande frihetskämpar som Lech Walesa, Vaclav Havel och ytterligare ett tjugotal dignitärer från länder som tidigare var förslavade av sovjetkommunismen nu gemensamt tar till orda mot Obama"
Och hur skiljer sig Obamas Rysslandspolitik från Bush dito? Under Bush vaktrond reste sig Ryssland från askan storpolitiskt och har återvänt till den auktoritära politiken, reformerat militären och invaderat USA;s närmaste allierade i Kaukasus.
Men du kanske inte kallar Bush för hök? Frånvaron av hans namn i bloggposten gör det hela aningen märkligt. Att Walesa o co skriver ett öppet brev handlar inte om att kritisera eller underkänna Obamas politik (den finns inte i praktiken för Ryssland än!) än att snarare göra det som alla östeuropeiska och centraleuropeiska ledare (nuvarande som forna) måste göra - förtydliga, understryka och upplysa om Rysslands förflutna. Än vet vi inte hur Obamas Rysslandspolitik kommer utvecklas så dra inte för snabba slutsatser.
Men åter till Bush och hökarna, vad är det Obama borde göra - lära av sin(a) föregångare?
Adam,
Jag menar inte att Nixons eller Reagans avtal var hökiga. Jag menar att deras i grunden tuffa attityd gav dem utrymme att förhandla fram dessa avtal. Deras motparter visste att de kunde vara farliga och blev därför mer benägna att förhandla med dem. Det är den grundläggande tuffheten jag saknar hos Obama. Han gick till val som fredskandidat, vilket gör att USA:s fiender behandlar honom därefter.
Johan,
Antingen finns det uppbackning av tuff attityd eller inte. I Kinafallet fanns det ingen. Det var inga risk att Nixon kunde bli "farlig" om Kineserna inte gick med på att acceptera den veritabla julklapp som normaliseringen och tillbakadragandet innebar. Således var bilden av honom som tuff eller inte irrelevant i förhandlingarna eftersom det var Nixon som initierade förhandlingarna och krävde förhållandevis lite i utbyte.
Jag tvivlar med andra ord på att det var kinesernas uppfattning av Nixons "tuffa attityd" som möjliggjorde en av 1900-talets mest oväntade politiska avtal.
Men frågan kvarstår, speciellt med tanke på bloggpostens titel - "Frihetshjältar mot Obama" - skulle frihetshjältarna föredra Busherans (om han inte var hök, efter 2001 iaf, så vet jag inte vem som är) Rysslandspolitik mot den potentiella och än så länge ickerealiserade Rysslandspolitik som Obama kommer driva?
Problemet som brevskrivarna ser framför sig är nog att Obama tror att ryssar håller avtal. Komihåg visan som studenterna i Helsingfors sjöng till generalguvenör Bobrikovs likfärd "En rysse är en skojare i alla sina dar". Eugen Schaumann sköt Bobrikov och hans mormor Sigrid? sa på ett släktmöte: Å så många unga raska Schaumän jag ser här - och ändå lever Kekkonen. Gumman tyckte att K var en landsförädare som borde skjutas. Försvarsminister Gustavsson sa "Vi ska vara glada att Finland ligger där det ligger! Och det tror jag gäller icke minst idag när folk som Håkan Juholt ställt oss försvarslösa.
Oavsett att jag anser Obama vara värdelös och att hans ekonomiska politik är vansinne ser jag tyvärr ingen som skulle kunna utmana honom 2012. Situationen var liknande i slutet av 70-talet då det republikanska partiet var mer eller mindre i upplösning.
Skillnaden då var att det fanns en stark röst mot vansinnet då i form av Reagan. Var finns dagens Reagan?
"Obama varit försiktig med alltför mycket symbolpolitik men hade det gjort något skillnad?"
Under presidentvalskampanjen gjorde Obama stor sak av att USA måste samtala med Iran, även ovilkorslöst.
Obamas världsbild verkar vara denna att konflikten i grund och botten beror på missuppfattningar och för lite kontakt - inte skilda och motstridiga ståndpunkter.
Så när mullorna började skjuta ner sin egen befolkning i öppen dager - vad skulle Obama säga då? Vad fanns då att prata ovilkorat om?
Då framstod det, även för den mest naive, att denna regim inte bryr sig ett dugg om mänskliga rättigheter eller internationella avtal.
Obama hade målat in sig i ett hörn. Oavsett vilket uttalande han skulle göra skulle det bli fel.
Skulle han utttrycka sitt stöd för mullorna för att kunna ha en bättre position under sina samtal hade givetvis inte gått eftersom det skulle skapa ramaskri världen över.
Om Obama uttalat sig mot mullorna istället, hur skulle han då kunna motivera sina ovilkorslösa samtal med dessa?
Så att han avstod från symbolhandlingar var inte för att inte ville lägga sig i (det vill han med sina samtal) utan därför att det skadade hans politik om han gjorde så och av den anledningen försökte Obama få bort upproret från dagordningen - ergo duckade han frågan i tio dagar.
Det är därför Obamas Iranstrategi är ett praktfiasko.
Fler krig har börjat under demokratiska presidenter än under republikanska.
"försöka vara alla länder-utom USA-till lags"
...och Israel, Mellanösterns enda demokrati...
Det skall vara "Talk softly AND carry a big stick".
Tyvärr agerar både Bush och Obama som att det är "OR"...
Så enligt er tokar, om Obama bestämer sig för att Sverige, en gång för alla ska göras kvitt socialismen och styras upp rejält, med POWER och sålunda tar över landet, då är han en stark, fin och bra president med rejäla cojones? Jösses...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida