Åström försöker dölja vänsterns brottspolitik
I en radda sponsrade debattinlägg på Newsmill får riksdagspartierna ge sin syn på brottsligheten och hur den ska bekämpas. Moderaten Henrik von Sydow skriver om varför straffen för inbrott skärps och Centerpartiets Johan Linander skriver att straffrabatten, denna vänsterflummiga restprodukt, måste avskaffas.
Det är två glädjande besked från en i brottsfrågor alltför passiv borgerlighet.
Intressant nog försöker även Vänsterpartiets Alice Åström posera som tuff mot brottslingar. I sin text påpekar hon, fullt korrekt, att rättsväsendet är underfinansierat. Men hon undviker, sannolikt inte oavsiktligt, att påminna om att Vänsterpartiet går till val på mildare behandling av brottslingar, bland annat i form av återinförda halvtidsfrigivningar.
Det vänsterparti som säger sig vara feministiskt vill släppa ut våldtäktsmännen ännu tidigare. Det vänsterparti som säger sig värna om förorterna vill gulla med gängen som får folk att fly förorterna. Det vänsterparti som säger sig värna de fattiga överger just de personer som inte har råd att stänga in sig i villor med egenhändigt inköpta larmsystem.
Så även om Vänsterpartiet till äventyrs skulle klara av att stärka rättsapparatens finansiellt - vilket är tveksamt med tanke på partiets övriga syndaflod av vallöften till allt och alla - så spelar det knappast någon roll. Vad tjänar det till att utredningarna effektiviseras om själva rättegången inte leder till annat än en dask på handen?
Alliansens saktmodighet i dessa frågor är frustrerande. Men även ett status quo vore bättre än den generella straffamnesti som Vänsterpartiet går till val på och som varken Miljöpartiet eller Socialdemokraterna har höjt rösten mot.
Med tanke på den förförra bloggposten bör jag kanske tillägga att just den här frågan inte skiljer storstad från glesbygd i någon större omfattning. Alliansen har alltså allt att vinna på att påminna väljarna om vad Alice Åström egentligen står för.
Det är två glädjande besked från en i brottsfrågor alltför passiv borgerlighet.
Intressant nog försöker även Vänsterpartiets Alice Åström posera som tuff mot brottslingar. I sin text påpekar hon, fullt korrekt, att rättsväsendet är underfinansierat. Men hon undviker, sannolikt inte oavsiktligt, att påminna om att Vänsterpartiet går till val på mildare behandling av brottslingar, bland annat i form av återinförda halvtidsfrigivningar.
Det vänsterparti som säger sig vara feministiskt vill släppa ut våldtäktsmännen ännu tidigare. Det vänsterparti som säger sig värna om förorterna vill gulla med gängen som får folk att fly förorterna. Det vänsterparti som säger sig värna de fattiga överger just de personer som inte har råd att stänga in sig i villor med egenhändigt inköpta larmsystem.
Så även om Vänsterpartiet till äventyrs skulle klara av att stärka rättsapparatens finansiellt - vilket är tveksamt med tanke på partiets övriga syndaflod av vallöften till allt och alla - så spelar det knappast någon roll. Vad tjänar det till att utredningarna effektiviseras om själva rättegången inte leder till annat än en dask på handen?
Alliansens saktmodighet i dessa frågor är frustrerande. Men även ett status quo vore bättre än den generella straffamnesti som Vänsterpartiet går till val på och som varken Miljöpartiet eller Socialdemokraterna har höjt rösten mot.
Med tanke på den förförra bloggposten bör jag kanske tillägga att just den här frågan inte skiljer storstad från glesbygd i någon större omfattning. Alliansen har alltså allt att vinna på att påminna väljarna om vad Alice Åström egentligen står för.
Etiketter: Alliansen, Rättspolitik, Vänsterpartiet
upplagd av Johan Ingerö
14:22
10 kommentarer:
Det vänsterparti som säger sig vara feministiskt vill släppa ut våldtäktsmännen ännu tidigare. Det vänsterparti som säger sig värna om förorterna vill gulla med gängen som får folk att fly förorterna. Det vänsterparti som säger sig värna de fattiga överger just de personer som inte har råd att stänga in sig i villor med egenhändigt inköpta larmsystem.
Fan Johan, bli talskrivare!
/Starvid
Eller politisk strateg eller vad som helst, gah! Bli minister!
/Starvid
Du skriver utmärkt men "saktmodighet" var kanske inte bästa ordvalet. Jag skulle föreslå senfärdighet i stället. Nu är väl justitiedepartementet under stolpskottet från Sveg kanske inte vårt mest välskötta pastorat?
Anonym,
Nej, för jag menade saktmodig. Inte senfärdig.
Jag skulle vilja besöka ett fängelse. "Studiebesök". Jag har aldrig suttit i fängelse och känner egentligen bara en person som gjort det. Han var en jobbarkompis och efter att vi lärt känna varandra en smula så berättade han för mig att han satt i fängelse men hade permission varje dag så han sov bara i fängelset.
Men är det inte snudd på skyldighet för oss alla att veta hur det ser ut i ett fängelse? Jag hör ofta människor som säger att fängelset är som semester och som en SPA. Jag kan inte säga emot eftersom jag inte vet. Men jag tror att det inte är så roligt att sitta i fängelse.
Det är inte bra att jag, som medborgare, är delaktig att skicka människor till en fängelsevistelse som jag egentligen inte vet hur den funkar. Jag vet inte heller vad jag får för mina skattepengar.
Hm... Jag vill veta hur det är i våra fängelser! Jag vill göra ett studiebesök! Jag tycker det är viktigt! Någon som vill följa med på ett studiebesök?
vmm,
Att besöka ett fängelse låter sig nog göras. Men jag tror inte det säger så mycket om hur det känns att sitta inne. Att titta in ger knappast samma känsla som att vara övervakad och kontrollerad i samma miljö. Dessutom ser de ju inte direkt ut som San Quentin.
Bra knep föresten, att kalla det "brottspolitk" istället för "kriminalpolitik" ger associationer till att vänsterpartiets själva politik skulle vara brottslig. ;)
/Starvid
Jag har grannar som inte vågar gå ut efter nio-tiden på kvällen. Och då bor jag ändå i en av de något mindre omtalade förorterna.
Den vardagliga otryggheten är nog Sveriges största problem just nu.
Hallå, jag håller med om att straffrabatten är för stor vid många brott, men att helt ta bort den är väldigt orimligt och knappast rättvist heller. Oavsett hur många snatterier du begår så bör det inte ge samma straffvärde som ett mord. Nästan alla länder har någon form av rabatt, och de som inte har det dömer ut 300 års fängelse men frigivningen sker väldigt mycket tidigare. Det är en annan sak, du brukar konstant klaga på villkorlig frigivning som något vänsterflum men alla länder har någon form av ett sådant system för att underlätta samhällsanpassning och/eller hålla ett öga på internen första tiden efter staffets utgång.
Sverige har tvärt emot vad många tror inte några vansinnigt låga straff och konstiga frigivningsregler internationellt sätt, och något samband mellan hårda straff och låg brottslighet finns inte. Däremot finns ett samband mellan risken att åka fast och brottsligheten, snarare där Sveriges problem är enligt min mening, uppklarningsprocenten är väldigt låg för exempelvis inbrott.
Problemet med straffrabatten skulle ju bäst avhjälpas genom att man minskar köerna i rättsväsendet drastiskt så att brottslingarna inte hinner göra fler brott medan de väntar på åtal.
Köer är ju i princip alltid enbart dålig organisation. Så länge de inte är ständigt växande finns ju tillräckligt med resurser. Den enda väntetid som borde finnas är därför den som behövs medan poliserna gör utredningar, vilket jag misstänker kan kortas väsentligt.
Det är kanske rimligt att man får straffrabatt för olika brottsrubriceringar som uppstår vid samma tillfälle. Om man har mördat någon behöver man inte samtidigt dömas för snatteri. Det som är orimligt med straffrabatten idag är ju att många brottslingar bara straffas för ett brott trots att de begått 20-30 olika brott under ett par års tid.
Min erfarenhet är också att detta verkar leda till att man lägger mindre vikt vid att fälla brottslingar för alla brott de begått vilket leder till att brottsoffer inte får skadestånd. Allt från att de inte får ersättning för stölder som någon inte erkänner eftersom de har erkänt andra till våldtäktsoffer inte får skadestånd eftersom man fällde serievåldtäktsmannen för så många andra våldtäkter. Återigen glömmer rättsväsendet brottsoffren.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida