Alliansen på landet
DN är oförklarligt dåliga på att lägga ut signerade ledare på nätet inom rimlig tid. Håkan Boströms text om klyftan mellan Stockholm och resten av landet är därför inte tillgänglig än. Men jag rekommenderar den.
Boström pekar på hur Stockholm, som partipolitiskt sett brukade representera ett tvärsnitt av landet, numera lagt sig en bra bit till höger om mitten. Valet 2006 slutade med knapp borgerlig seger, 47 procent mot 46 i landet som helhet. Det kan jämföras med 56-40 i Stockholms kommun och 59-35 i Stockholms län.
Jordsskredssegrarna i huvudstadsregionen var alltså helt avgörande för den borgerliga segern. Ändå höll det på att inte räcka till. Fyra mandat till från landets totalt tjugonio valkretsar hade räckt för ytterligare fyra år med vänsterstyre. På samma sätt som Socialdemokraterna måste fundera över sin Stockholmsstrategi måste alliansen fundera över hur man ska komma till tals med resten av landet.
Håkan Boström antyder att just denna kalkyl är spöket bakom Göran Hägglunds kulturtal i Almedalen. Det tror jag också. Men till skillnad från Boström har jag ingen lust att misstänkliggöra detta. Att ett av fyra allianspartier väljer andra perspektiv än de som råder innanför Stockholms tullar är knappast en politisk dödssynd.
Sverige politiska demografi skiljer sig från många andra västländer. I exempelvis USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike har vänstern ett starkt grepp om storstäderna medan högern kontrollerar småstäderna och glesbygden. Men skillnaderna ska inte heller överdrivas. Om man byter ut höger-vänster mot konservatism-radikalism upphör Sverige att sticka ut.
Skillnaden består alltså i det faktum att den svenska konservatismen burits av vänstern (läs: socialdemokratin) istället för, som brukligt är, av högern. Jag har skrivit om detta förr, och rent av klämt fram ett erkännande (i kommentarfältet) från en av Stockholms mest centrala sossar.
Det är därför alla alliansvänner borde välkomna, eller åtminstone sluta rynka på näsan åt, framväxandet av en borgerlig konservatism. Det är nämligen vad som står mellan Socialdemokraterna och ytterligare decennier av obrutet maktinnehav.
För övrigt borde inte minst Folkpartiets DN-falang fundera över varför partiet alltid är som mest framgångsrikt när det visar sin konservativa sida. Språktest i kombination med arbetskraftsinvandring och hygglig flyktingpolitik har i regel genererat fler väljare än ökat bistånd i kombination med fler pappamånader.
Boström, likt Hanne Kjöller, måste börja ta in det faktum att DN:s ledarskribenter representerar en rätt svag väljarström, som dessutom redan röstar borgerligt.
Boström pekar på hur Stockholm, som partipolitiskt sett brukade representera ett tvärsnitt av landet, numera lagt sig en bra bit till höger om mitten. Valet 2006 slutade med knapp borgerlig seger, 47 procent mot 46 i landet som helhet. Det kan jämföras med 56-40 i Stockholms kommun och 59-35 i Stockholms län.
Jordsskredssegrarna i huvudstadsregionen var alltså helt avgörande för den borgerliga segern. Ändå höll det på att inte räcka till. Fyra mandat till från landets totalt tjugonio valkretsar hade räckt för ytterligare fyra år med vänsterstyre. På samma sätt som Socialdemokraterna måste fundera över sin Stockholmsstrategi måste alliansen fundera över hur man ska komma till tals med resten av landet.
Håkan Boström antyder att just denna kalkyl är spöket bakom Göran Hägglunds kulturtal i Almedalen. Det tror jag också. Men till skillnad från Boström har jag ingen lust att misstänkliggöra detta. Att ett av fyra allianspartier väljer andra perspektiv än de som råder innanför Stockholms tullar är knappast en politisk dödssynd.
Sverige politiska demografi skiljer sig från många andra västländer. I exempelvis USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike har vänstern ett starkt grepp om storstäderna medan högern kontrollerar småstäderna och glesbygden. Men skillnaderna ska inte heller överdrivas. Om man byter ut höger-vänster mot konservatism-radikalism upphör Sverige att sticka ut.
Skillnaden består alltså i det faktum att den svenska konservatismen burits av vänstern (läs: socialdemokratin) istället för, som brukligt är, av högern. Jag har skrivit om detta förr, och rent av klämt fram ett erkännande (i kommentarfältet) från en av Stockholms mest centrala sossar.
Det är därför alla alliansvänner borde välkomna, eller åtminstone sluta rynka på näsan åt, framväxandet av en borgerlig konservatism. Det är nämligen vad som står mellan Socialdemokraterna och ytterligare decennier av obrutet maktinnehav.
För övrigt borde inte minst Folkpartiets DN-falang fundera över varför partiet alltid är som mest framgångsrikt när det visar sin konservativa sida. Språktest i kombination med arbetskraftsinvandring och hygglig flyktingpolitik har i regel genererat fler väljare än ökat bistånd i kombination med fler pappamånader.
Boström, likt Hanne Kjöller, måste börja ta in det faktum att DN:s ledarskribenter representerar en rätt svag väljarström, som dessutom redan röstar borgerligt.
Etiketter: Folkpartiet, Ideologi, Kristdemokraterna
upplagd av Johan Ingerö
10:59
3 kommentarer:
Folk på landet läser inte lika mycket som folk gör i större städer. Jag upplever det så vad tror du? Själv bor jag i en håla där sossarna styrt sen Sundsvall brann. Ingen är politiskt intresserad och kommer det kommentarer är det i stil med "jävla alliansen snuset blev dyrare bensinen med" Hur ska "högern ha möjlighet att få fler väljare när väljarna inte ens läser på?
Alltid bra analyser, Ingerö. De flesta är inte så politiskt intresserade som Ingerö, Erixon, Esbati, roberth här ovan, jag, eller varför inte komminister Helle Klein. De flesta stannar inte kvar längre än nödvändigt på Jinges web & fotoblogg. Mycket intressantare kan vara heminredningsbloggar eller (riktiga) fotobloggar. Det är inget fel i det. Snarare kan det vara oss som börjar dagen med att skumma politiska bloggar det är fel på. Det kan vara en utgångspunkt. Därför kan det bli viktigare vad folk tycker en person står för, än vad hennes parti råkar stå för (Marit Paulsen). slutar här..
/Cherryberry
DN föredrar socialism framför konservatism. Därav att de skriver den där typen av ledare.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida