Sommarens meta-debatt

Det svenska sommarvädret är förvisso en smula oberäkneligt, men något som vi vet återkommer varje sommar är de tramsdebatter om, med och runt grupperingar som egentligen saknar medial relevans men som utnyttjar nyhetstorkan för att synas.

Bland dessa kan nämnas Centrum mot Rasism (kamp mot rasistiska glassar och Kvarteret Negern) och Humanisterna (kamp mot biblar på hotellrum och skolbarn som har fräckheten att be där andra eventuellt kan se dem). Det är den sistnämnda organisationen som nu tycks vara på väg att åter skapa en sommardebatt.

På Newsmill skriver en Rolf Herrson om sitt val att lämna Humanisterna. Han konstaterar, fullt riktigt, att organisationen inte ägnar sig åt humanistisk livsåskådning utan mest åt att jävlas med troende och högljutt hävda sin petimeterrättvisa i olika sammanhang. Att så är fallet är knappast konstigt. Humanisternas mission är negativ, i bemärkelsen "anti". Sånt leder mer eller mindre undantagslöst till kapplöpning mot den mest intoleranta positionen.

För några år sedan inbjöds jag att debattera* religiösa friskolor mot Humanisternas andlige ledare, den svårt medieberoende Ayatollah Christer Sturmark. Av alla politiker och opinionsbildare jag mött i debatter genom åren - och de är många - har få om ens några varit så intoleranta och inskränkta som han. Jag skojar inte när jag skriver att det var lättare att komma till tals med Jimmie Åkesson.

Därvidlag är han dock en god representant för sin organisation. En av organisationens medlemmar, Stefan Jansson, lyckades för ett par år sedan knipa åt sig stora rubriker när han krävde att hotellkedjan Scandic skulle ta bort de biblar som tillhandahålls av organisationen Gideoniterna. Detta då han blev kränkt (naturligtvis!) av dessa.

Scandic valde då att införskaffa andra religiösa skrifter för att på så vis inkludera snarare än tvärtom. Om Jansson blev nöjd? Nej, sekterister nöjer sig sällan med kompromisser:

"Stefan Jansson, Scandicgästen som skrev till hotellet angående biblarna, tycker att även det nya beslutet är uteslutande i och med att det inte innebär att allas behov tillfredställs. Han hade önskat att hotellen skulle kännas helt ickereligiösa."

Såvitt bekant erbjöd sig Humanisterna aldrig att, som Gideoniterna, själva skänka bort litteratur. De hade bara synpunkter på andra människors donationer. De ville inte att utbudet skulle breddas. De ville att det skulle försvinna.

Det är verkligen märkligt att vi i ett sekulärt och öppet land som Sverige ständigt måste upprepa samma enfaldiga debatter. Hur svårt kan det vara att undvika religiösa skrifter och idioter som hatpredikanten Åke Green? I takt med att religionen tappar sitt grepp om samhället ökar dessa fnoskiga sekter tonläget så att man skulle kunna tro att Sverige höll på att bli en strängare upplaga av Vatikanen.

Inte ens under min mest pubertal-ateistiska och allmäntrotsiga tonårsperiod hade jag några synpunkter på att det i min skola fanns en kristen grupp. Sturmark är en bra bit över fyrtio och tror ändå att förekomsten av frivillig religiös aktivitet på ett gymnasium är detsamma som att "skolan återkristnas".

Det råder inga tvivel om förekomsten av religiöst förtryck, även om det i Sverige främst sker på individuell nivå. Inte heller kan man förneka förekomsten av rasism och homofobi, även om Sverige även här ligger bra till i ett internationellt perspektiv.

Men påtvingad ateism är inte bättre än påtvingad religion. Censur av Tintin-album är inte bättre är rasistiska skällsord. Att kasta snurriga predikanter i fängelse för deras åsikters skull är inte mer demokratiskt än att kalla homosexuella för cancersvulster.

Om det finns ett helvete så hoppas jag att Åke Green och Christer Sturmark, när den dagen kommer, får dela på ett enkelrum. De förtjänar onekligen varandra. Om det finns en himmel är jag säker på att den är till för oss avslappnade och toleranta typer som ger sina medmänniskor utrymme att vara lite lagom knäppa så länge de inte ofredar någon annan.


* Debatten spårade snabbt ur. Sturmark jämförde kristendomen med att tro på "the great spaghetti monster" men sade sig inte hade något emot eventuella skolor med inriktning på exempelvis schack. Jag genmälde att jag har svårt för schackskolor eftersom de lär ut att allt är antingen svart eller vitt. Det var, tro det eller ej, ett av de bättre replikskiftena...