Ingvar och Mona har bytt plats med varandra

Katrine Kielos, som tillsammans med Eva Franchell utgör den intellektuella trovärdigheten på Aftonbladets ledarredaktion, gör en intressant iakttagelse på tidningens ledarblogg. På samma sätt som de gamla Moderaterna ofta gick bort sig i antisosse-retorik är dagens sossar helt fixerade vid Moderaterna.

Det märks dels i det envetna råskället på Moderaterna under mandatperioden och dels när S-ledningen försöker dölja sin EP-katastrof bakom det faktum att Moderaterna inte blev största parti. Som om moderata valresultat utgjorde grunden för Socialdemokraternas självbild.

Katrine skriver:

"Fixeringen vid moderaterna är kanske det mest oroväckande hos dagen socialdemokrati. Partiet verkar ha förlorat förmågan att föreställa sig vid den politiska makten: alltså i en position av att självständigt peka ut en riktning för samhället.

Och resultatet i gårdagens val är katastrofalt: dels på en europeisk nivå där socialdemokratin backar i princip överallt, dels inför riksdagsvalet 2010. I Stockholms stad är socialdemokraterna fjärde största parti och i Stockholms län tredje största. Där har ni valförlusten, både 2010 och 2014."

Nyckeln i denna problembeskrivning är just oförmågan, inte minst hos Mona Sahlin, att peka ut en självständig riktning. Sådant kan man göra först sedan man vunnit ett antal insikter om ekonomi, förvaltningsprocesser och annat som rör det vi brukar kalla statskonst.

Sahlin saknar dessa insikter och är, vilket är betydligt värre, ointresserad av att skaffa sig några. Hon tycks betrakta nästa års val som vore det fråga om en internstrid i SSU - något man bör vinna för att det är kul och för att det ger prestige.

Hon är helt enkelt inte den sortens politiker som söker svar på svåra problem. Hon är, som Göran Persson konstaterade, en kommunikatör och trendspanare, låt vara en tidvis ganska skicklig sådan.

Mona Sahlin är den sortens politiker som varje partiledare och statsminister drömmer om att ha vid sin sida. Lojal, uthållig och med en näsa för spelet som ger chefen svängrum att ägna sig åt sakpolitiken. Det är ingen slump att Sahlin och PR-analfabeten Ingvar Carlsson fungerade som ett urverk tillsammans. Få politikerpar har kompletterat varandra så väl.

Problemet är att Sahlin nu har fått i uppdrag att göra Ingvar Carlssons jobb, och det kan hon inte, lika lite som han skulle kunnat göra hennes.

Lek med tanken att Socialdemokraterna hade kommit tillbaka till makten i krisens år 1994, att Sahlin fått i uppdrag att utarbeta och genomdriva den politiska kursen och att Ingvar Carlsson hade förväntats kommunicera och sälja den till svenska folket. I detta tragikomiska tankeexperiment speglas läget för Firma Sahlin & Östros inför valet 2010.

Så visst har Katrine Kielos helt rätt i sin analys - och Socialdemokraterna kan inte göra något åt detta så länge den nuvarande ledningen sitter i orubbat bo.