Kommunisterna backar om inkomstskatten
Det här var intressant!
Enligt Politikerbloggen så backade Lars Ohly i kväll från kravet om höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Daniel Alsén återger hans citat som följer:
Men framförallt är det intressant ur ett maktperspektiv. Socialdemokraterna och miljöpartiet försökte redan 2006 desarmera skatterna som valfråga om två år. Om nu vänstern stämmer in i sången så innebär det att det samlade vänsterblocket går till val på att inte höja skatten. Spöken från Bill Clinton 1992 och Tony Blair 1997 vandrar plötsligt genom det ekonomisk-politiska rummet.
Frågan är då hur detta påverkar vänsterblockets trovärdighet i ekonomiska frågor. Samtliga alliansbudgetar har varit expansiva, dels i form av sänkta skatter och dels i form av ökande utgifter. Detta kritiserades hårt från socialdemokratiskt håll för bara något år sedan. Regeringen riskerade en överhettning av ekonomin, enligt sosse-intelligentsian. Nu påstår emellertid samma sossar att regeringens politik, inte minst gentemot bilinustrin, är för kontraktiv.
Fan tro´t.
Den återbäring som mången brandbeskattad undersköterska, polis, lärare och bussförare åtnjutit under de senaste två åren utmålades som helvetets avkomma från vänsterhåll när det begav sig. Nu är samma politik tvärtom ett välfärdsfundament, enligt samma vänsterpolitiker. Vänsterpartiets egen Anders Borg, Ali Esbati, med sitt slagord Höj Skatten Nu har plötsligt kommit rejält på skam.
Nyliberalismen brer uppenbarligen ut sig även inom vänsterpartiet.
Dessutom är formuleringen i sig väldigt intressant. Exakt när menar vänsterpartiet att det är klokt att strypa låginkomsttagarnas konsumtion, och hur rimmar den analysen med de eviga skriken om "höjda löner inom vården och barnomsorgen"...?
Enligt Politikerbloggen så backade Lars Ohly i kväll från kravet om höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Daniel Alsén återger hans citat som följer:
"Konjunkturpolitiskt är det inte särskilt bra att dra in köpkraft från dem som har lite"Av detta kan man dra flera slutsatser. Dels är det naturligtivs en gigantisk seger för alliansregeringen. Från ett läge (2002) där man inte ens kunde tala om skattesänkningar utan att betraktas som välfärdens baneman till ett annat (2008) där man inte kan tala om höjda skatter - av samma skäl. Det är, ur retorisk och dessutom realpolitisk synvinkel, ett verkligt genombrott.
Men framförallt är det intressant ur ett maktperspektiv. Socialdemokraterna och miljöpartiet försökte redan 2006 desarmera skatterna som valfråga om två år. Om nu vänstern stämmer in i sången så innebär det att det samlade vänsterblocket går till val på att inte höja skatten. Spöken från Bill Clinton 1992 och Tony Blair 1997 vandrar plötsligt genom det ekonomisk-politiska rummet.
Frågan är då hur detta påverkar vänsterblockets trovärdighet i ekonomiska frågor. Samtliga alliansbudgetar har varit expansiva, dels i form av sänkta skatter och dels i form av ökande utgifter. Detta kritiserades hårt från socialdemokratiskt håll för bara något år sedan. Regeringen riskerade en överhettning av ekonomin, enligt sosse-intelligentsian. Nu påstår emellertid samma sossar att regeringens politik, inte minst gentemot bilinustrin, är för kontraktiv.
Fan tro´t.
Den återbäring som mången brandbeskattad undersköterska, polis, lärare och bussförare åtnjutit under de senaste två åren utmålades som helvetets avkomma från vänsterhåll när det begav sig. Nu är samma politik tvärtom ett välfärdsfundament, enligt samma vänsterpolitiker. Vänsterpartiets egen Anders Borg, Ali Esbati, med sitt slagord Höj Skatten Nu har plötsligt kommit rejält på skam.
Nyliberalismen brer uppenbarligen ut sig även inom vänsterpartiet.
Dessutom är formuleringen i sig väldigt intressant. Exakt när menar vänsterpartiet att det är klokt att strypa låginkomsttagarnas konsumtion, och hur rimmar den analysen med de eviga skriken om "höjda löner inom vården och barnomsorgen"...?
Etiketter: Ekonomi, Skatter, Vänsterpartiet
upplagd av Johan Ingerö
23:45
3 kommentarer:
Uttalandet stämmer ju inte så bra överens med keynesianismen alls... Det borde väl vara bättre att samla in låginkomsttagarnas pengar så att staten kan använda dem för att öka efterfrågan, och dessutom kanalisera den på ett så effektivt sätt som möjligt. De som har lite kanske skulle spara sina pengar annars, och det vill vi ju inte veta av!
Haha förresten! Fortsättningen av citatet är ju också rolig!
"Konjunkturpolitiskt är det inte särskilt bra att dra in köpkraft från dem som har lite, utan få bör man dra in köpkraft från dem som har mycket, säger han i intevjun."
Vad ordet "få" gör i andra satsen vet jag inte riktigt, dock.
Exakt när menar vänsterpartiet att det är klokt att strypa låginkomsttagarnas konsumtion, och hur rimmar den analysen med de eviga skriken om "höjda löner inom vården och barnomsorgen"...?
Det rimmar hur bra som helst. Höjda lönar och höjda skatter innebär att låginkomsttagarna har lika mycket pengar kvar, men politikerna har MER.
Den stora politikersjukan är och förblir att politiker tror att domär bättre på att styra fols liv och pengar än folk är själva. Det är något alla politiker tycks drabbas av, iaf alla dom som har fötts upp igenom partisystemen, oavsett ideologi, och det är nånting man till vänster inte ens hycklar om.
Så Esbatis åsikter rimmar bra. Dom innebär "ge mig mer kontroll över andras pengar!" Det är vad dom innebär.
Tänk vad skönt det hade varit om nå riksdagsparti hade sagt "Politiker bestämmer för mycket, vi har för många politiker och för mycket att göra. Vårt mål under denna mandatperioden är att minska vår egen makt, så vi kan skaffa nyttiga jobb istället för att leva på era skattepengar!" :)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida