Dagens Mona

Mona Sahlin slår till igen.

Politikerbloggen rapporterar att statsministerkandidat Sahlin inte kan läsa innantill:

"I ett pressmeddelande ondgjorde sig s-ledaren Mona Sahlin därför över alliansregeringens jämställdhetspolitik:- Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Vi har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008. Tidigare år har Sverige alltid legat på första plats.

Mona Sahlin, eller hennes medarbetare, läste dock inte rapporten särskilt noga. Man missade en, minst sagt, väsentlig uppgift: årets rankning bygger på två år gamla siffror. Då styrdes Sverige av en socialdemokratisk regering, där Mona Sahlin var minister."

Sahlin, som i dagarna försökt övertyga svenska folket om att hon har bättre koll än Anders Borg på hur den ekonomiska krisen ska mötas, lyckas alltså skylla regeringen för en rapport som med kirurgisk precision prickar in en åttaårsperiod då hon själv var, bland annat, jämställshetsminister.

Det här visar varför det är så viktigt att ledande politiken bedöms efter sina meriter. Nalin Pekguls prat om att misstron mot Sahlin skulle bero på att hon är kvinna är en förolämning, inte minst mot alla de kvinnliga politiker som till skillnad från firma Sahlin&Pekgul besitter verklig kompetens.

Det handlar inte, som Pekgul tror, om att "äldre vita män lämnar s därför att Sahlin står för något nytt". Det handlar om att det är omöjligt att säga vad hon står för - och hur hon tänker sig att detta "vad" ska genomföras.

För övrigt begriper jag inte varför "äldre vita män" inte skulle kunna vilja ha något nytt. Men det är väl som vanligt. Just den gruppen omfattas inte av samma mediala och politiska skyddsvallar som Sahlin och Pekgul gömmer sig bakom - och som låtit dem ta sig så här långt trots uppenbara brister i, bland annat, förmågan att läsa innantill.