Liberala kvinnor blir tungan på vågen?
Jag svängde förbi FRA-demonstrationen på Sergels torg på lunchen. Skaplig uppslutning, om än inte magnifik. Det är väl som Magnus Betnér sa:
Därtill finns ytterligare en aspekt. Fp-upproret har sin grund i partiets sidoorganisation Liberala kvinnor, som leds av Birgitta och dessförinnan av Hellquist. Under hösten kommer Mauricio Rojas att lämna riksdagen för ett jobb i Spanien. Hans ersättare blir Helena Bargholtz, även hon tidigare ordförande för Liberala kvinnor. Möjligen innebär det att Lindberg/Ohlsson-axeln kan räkna hem ännu en röst.
Matematiken talar alltså för att lagen i sin nuvarande form är stekt. De här sex folkpartisterna har surrat sig rätt hårt vid masten nu. De kan inte backa. Alltså finns inte längre någon majoritet för den nuvarande lagstiftningen.
Samtidigt bör vi vara medvetna om att ingen FRA-motion ännu har skrivits, och i den här branschen hör blåsningar till vardagen. Men att regeringen ligger väldigt risigt till är uppenbart. I enlighet med sin om-vi-tiger-så-försvinner-problemet-strategi nämnde Fredrik Reinfeldt ingenting i sin regeringsförklaring om den fråga som dominerar all politisk rapportering just nu.
Återstår nu att se om Reinfeldt, som ställde kabinettsfråga inför den moderata riksdagsgruppen i våras, följer upp snacket om nyval. Jag tror som sagt inte det. Vi får se om jag hade rätt.
"Kul att det är så många här. Från så många olika håll och olika organisationer. Ok, mest vänster. Men de andra är väl på jobbet."Bland talarna fanns de båda folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Camilla Lindberg inbokade. Men de fick oväntat sällskap av ytterligare tre partikamrater. Solveig Hellquist, Maria Lundqvist-Brömster och Cecilia Wikström talade också emot lagen. Dessutom läste Birgitta upp ett meddelande från ytterligare en folkpartist; Agneta Berliner som för dagen befinner sig i Italen.
Därtill finns ytterligare en aspekt. Fp-upproret har sin grund i partiets sidoorganisation Liberala kvinnor, som leds av Birgitta och dessförinnan av Hellquist. Under hösten kommer Mauricio Rojas att lämna riksdagen för ett jobb i Spanien. Hans ersättare blir Helena Bargholtz, även hon tidigare ordförande för Liberala kvinnor. Möjligen innebär det att Lindberg/Ohlsson-axeln kan räkna hem ännu en röst.
Matematiken talar alltså för att lagen i sin nuvarande form är stekt. De här sex folkpartisterna har surrat sig rätt hårt vid masten nu. De kan inte backa. Alltså finns inte längre någon majoritet för den nuvarande lagstiftningen.
Samtidigt bör vi vara medvetna om att ingen FRA-motion ännu har skrivits, och i den här branschen hör blåsningar till vardagen. Men att regeringen ligger väldigt risigt till är uppenbart. I enlighet med sin om-vi-tiger-så-försvinner-problemet-strategi nämnde Fredrik Reinfeldt ingenting i sin regeringsförklaring om den fråga som dominerar all politisk rapportering just nu.
Återstår nu att se om Reinfeldt, som ställde kabinettsfråga inför den moderata riksdagsgruppen i våras, följer upp snacket om nyval. Jag tror som sagt inte det. Vi får se om jag hade rätt.
Etiketter: Folkpartiet, FRA
upplagd av Johan Ingerö
16:54
6 kommentarer:
Mauricio Rojas bortfall är i min mening mycket tråkigt för Folkpartiet. Här fanns en riksdagsledamot som vågade tala rakt och kunnigt i invandrarfrågor (och mycket annat där till) samtidigt som han är oerhört underhållande!
Nyval förövrigt hade ju faktiskt varit riktigt prima i detta läge. Sossarna vinner lätt utan att ens göra något , men utan att ha någon egentlig strategi, plan eller ledarskap de hinenr få färdigt. De får då reagera en kort tid till nästa ordinarie val då svenska folket tydligt får se hur genomskinligt (s) är i dagsläge.
Angående den glesa uppslutningen vid demonstrationen, så tror jag tyvärr att det är en faktisk återspegling av hur intresset för FRA-lagen ser ut i de bredare folklagren. De opinionsmätningar som har genomförts sedan ”bloggbävningen” inleddes har ju inte visat på några större omflyttningar från FRA-förespråkare (m, fp, c, kd, s) till FRA-motsåndare (v, mp).
FRA-frågan har alltid varit störst bland de som ägnar en stor del av sin tid åt att reflektera över politiska och ideologiska frågor, dvs politiska bloggare och ledarsidor. Bland folk som står utanför dessa sfärer så har nog frågan aldrig blivit riktigt stor. Baserat på en ovetenskaplig snabbenkät med mina föräldrar, min fru och jobbarkompisar så är hela FRA-frågan till stor del noterad, registrerad och därefter lagd åt sidan -"Ingen åtgärd behövs". Att frågan ”dominerar all politisk rapportering” tror jag framför allt beror på dem som står för det politiska rapporterande, inte på ett genuint intresse bland väljarna i stort.
På sikt tror jag därför också att Reinfeldts taktik kommer att lyckas. Snart kommer FRA att försvinna från debattprogrammen i TV (för om den ena sidan håller käft så blir det en ganska torftig debatt), tidningarna slutar att skriva reportage (gårdagens nyheter osv) och kvar blir då den politiska bloggosfären. Hur många som orkar hålla ångan uppe i månad efter månad återstår att se, men risken är nog stor att det blir en nördstämpel på de bloggare som fortsätter att driva FRA ända in i valrörelsen 2010.
Jag tror inte att det "politiska etablissemanget" kan bortse från det intresse som uttrycks från bloggare.
Det voresamma sak som att dom skulle bortse från alla som aktivt ägnar sig åt politiskt tänkande i det här landet.
Tvärtom är dom nu beroende av att hålla rätt på vart landet ligger genom att kolla av bloggar.
Svenskarnas politiska vilja uttrycks varje dag via bloggar på ett sätt som aldrig varit möjligt förut.
När jag läser vad Jonas L. skrivit tänker jag osökt på ett citat av Adolf Hitler ”Vilken lycka för regeringarna att människorna inte tänker.”. Nog är det ovetenskapligt så det förslår att grunda uppfattningen i frågan på den enkäten. Jag hade i vart fall med mig 19 av mina vänner och bekanta med mig "i tankarna" till demonstrationen i Sthlm. En vanlig skol- och arbetsdag hade de annat för sig. Den som har ett behov av att förringa betydelsen av denna manifestation, säger något viktigt om sig själv.
"Baserat på en ovetenskaplig snabbenkät med mina föräldrar, min fru och jobbarkompisar..."
Sen gör du enkäten där du bara tillfrågar personer under 35...
Att FRA blev en så stor fråga under sommaren berodde, let's face it, också på att det rådde inrikespolitisk torka i övrigt och att det fanns ett uppdämt misnöje med regeringen att bygga på: där finns det en del likheter med det tidiga skedet av tsunamidiskussionen (inga paralleller i övrigt) som blev katalysator för en trötthet över Göran Persson och hans regering. Sen är det en väldigt webbmedial fråga.
Jag ser det också som en viktig fråga, är emot FRA's vidgade befogenheter, men för de flesta är det inte en lika binär fråga som för er. Dessutom blir den riktigt central först när man definierar frihet pom rätten att ensidigt säga "fuck you!" till staten och det offentliga, och det gör inte de flesta (man väger in olika terrorhot, säkerhet etc).
Jag håller med Jonas: flera personer över 30 som jag har diskuterat den här frågan med tycker visserligen att regeringen gjort ett uselt jobb på att förklara varför, men de ser det inte som en livsnödvändig rättighet i alla lägen att ha garantier för att staten inte spanar av telefon och bredband, och de tycker sig dessutom se barnsliga hobbydemonstranter där ni ser frihetsaktivister.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida