Ullenhag varnade för övervakningssamhället

Utöver att vara generellt intressant och tänkvärd innehåller gårdagens ledare av Hanne Kjöller ett intressant guldkorn ur den folkpartistiske partisekreteraren Erik Ullenhags förflutna. Tillsammans med förbundsstyrelsekollegan Andreas Bergh gav Ullenhag för nio år sedan ut boken Myten om det liberala Sverige.

De båda ungliberalerna konstaterade bland annat att ett av orosmålnen på horisonten var riskerna med ett långtgående övervakningssamhälle. De poängterade särskilt att risken låg i att det faktiskt finns flera rimliga orsaker som kan motivera massavlyssning. Så är det naturligtvis, och det är detta som gör frågan så farlig. Friedrich Hayek ansåg på sin tid att goda ledare var potentiellt värre än onda sådana - eftersom de mycket väl kunde bli populära och vinna stöd för långtgående ingrepp gentemot individen.

Detta är ett exempel på att han hade en poäng.

Men tillbaka till Erik och Andreas. Jag läste faktiskt deras bok när den kom ut - jag var själv aktiv i Luf vid den tiden - men hade faktiskt lyckats glömma bort styckena om övervakningen. Därför är Kjöllers påminnelse välkommen.

Själv tror jag inte för ett ögonblick att Ullenhag har ändrat sig på dessa punkter, trots sitt officiela försvar av FRA-lagen. Han är faktiskt inte riktigt så principlös som ryktet gör gällande. För fyra år sedan var han en av de riksdagsledamöter som gjorde uppror mot partiledningen i frågan om planekonomiska övergångsregler för nya EU-länder. Han vet bättre än de flesta att man mycket väl kan frondera och ändå överleva politiskt.

Jag skriver detta för att illustrera att jag inte alls tror att FRA-lagen står så stabilt som Fredrik Reinfeldt vill göra gällande. Det finns många hittillsvarande ja-sägare som inte kommer att palla trycket om frågan fortsätter att leva sitt eget liv. De juridiska turer som kan väntas framöver kommer dessutom att hålla igång mediernas intresse.

Nu är det viktigt att identifiera de som kan vara beredda att lyssna, om inte annat så av rena överlevnadsskäl. Jag tror att Ullenhag är en av dessa, även om han knappast kommer att sticka ut hakan offentligt.

Läs även Aftonbladets artikel från förra månaden som ger en inte ointressant vinkel på frågan som blev så viktig att en hel regering började agera tvärtemot alla skrivna och oskrivna regler för kriskommunikation.