SVT:s roll i begravningsbråket

Nu börjar bråket kring SVT:s begravnings-tv ta direkt absurda former. Medlemmar av Englas familj går nu ut i kvällspressen (här och här) och anklagar kritikerna för att såra familjen. Englas mormor skriver:

"Undra på att världen ser ut som den gör, med så många människor som orkar vara så negativa i denna svåra stund. Förstår ni inte att ni sårar oss anhöriga oerhört med era elaka kommentarer? Det är faktiskt synd om er!

Det är ju tur att de flesta inte tycker som ni, utan att det finns de som ser lite ljust på att begravningen sänds i tv. De förstår att vi vill dela med oss av det enda positiva och fina i hela den här fruktansvärda händelsen."

Detta är ju faktiskt direkt vansinnigt. Själv har jag aldrig kritiserat familjen. Jag har kritiserat SVT. Detsamma gäller andra kritiker vars uppfattningar jag tagit del av. I mitt fall råkar det faktiskt handla om en djup respekt för döden och för en mördad människa, en känsla som jag förbehåller mig rätten att hysa trots - eller just för att - jag inte har någon koppling till familjen.

När man väljer att göra tv av sin sorg så väljer man även att släppa fram andras uppfattningar om den. Det är ett av skälen till att SVT aldrig borde ha tackat ja till familjens begäran. Programmakarna vet ju, till skillnad från familjemedlemmarna, hur det här med riksmedia fungerar. Det var dessutom så att SVT helt kallt räknade med att få kritik för sitt beslut.

Vad som började som ett nationellt engagemang har nu utvecklats till ovärdig pajkastning. För detta bär varken familjen eller kritikerna skulden. Den tillfaller i sin helhet SVT:s programsekretariat.