Nestius avklädd
Visserligen lades gratistidningen Punkt.se ned häromdagen, men gratistidningsbranschens värsta fiasko denna vecka måste ändå sättas upp på City-bossen Mikael Nestius konto.
Efter ytterligare en fajt med Nestius har Sakine Madon sagt upp sin krönika i tidningen och kommer framgent att lägga hela sin energi på Expressen där hon omväxlande har fungerat som ledarskribent och debattredaktör.
För att göra en lång, och ur publicistisk synvinkel väldigt kladdig, historia kort: den första konflikten uppstod när Sakine hade skrivit en krönika som angrep den turknationalistiska personkulten runt Mustrafa Kemal Atatürk, ett ämne som Sakine behärskar rätt väl då hon och hennes familj kom till Sverige just som kurdiska flyktingar. Redaktionen blev nedringd av turkiska nationalister som ansåg sig ha blivit kränkta (kränkningar igen!) och förolämpade av Madon.
Mikael Nestius, som annars älskar att odla bilden av sig själv som en tapper tredje statsmaktsriddare som tar strid mot makten på folket vägnar, vek sig som en skyskrapa av jello. Snabbt som ögat skrev han ihop en ursäkt, satte Sakines namn på den och tryckte den i tidningen. Därmed agerade han likadant som de turkiska medier som meddelade att "den svenska kungen bett Turkiet om ursäkt för Madons artikel", att hon "fått sparken" och annat i sama stil.
Detta är alltså något man bör ha i åtanke när man läser om Sakines senaste fajt med Nestius. Genom den nya konflikten har även den gamla börjat vevas på nytt, vilket är bra då det handlar om ett av tjugohundratalets största publicistiska fiaskon. Under tiden som gått har Nestius gjort flera försök att revidera historien. Därför ställer han sig helt frågande till alla påståenden om publicistiska övertramp.
Men, och detta är naturligtvis mycket tråkigt för Nestius, Sakine har sparat hela mailväxlingen - och har dessutom lagt ut den i sin blogg. När man läst igenom den går det inte längre att tvivla på att Nestius ljuger. Läs den. Den säger väldigt mycket om denne så kallade publicists relation till såväl politiska extremister som till sanningen.
Om City-ledningen har någon som helst självrespekt så åker Nestius ut med huvudet före. Inget medieföretag har råd att förknippas med den här typen av medvetna och systematiska lögner.
Andra röster, inte minst i bloggosfären, är också på bettet:
Efter ytterligare en fajt med Nestius har Sakine Madon sagt upp sin krönika i tidningen och kommer framgent att lägga hela sin energi på Expressen där hon omväxlande har fungerat som ledarskribent och debattredaktör.
För att göra en lång, och ur publicistisk synvinkel väldigt kladdig, historia kort: den första konflikten uppstod när Sakine hade skrivit en krönika som angrep den turknationalistiska personkulten runt Mustrafa Kemal Atatürk, ett ämne som Sakine behärskar rätt väl då hon och hennes familj kom till Sverige just som kurdiska flyktingar. Redaktionen blev nedringd av turkiska nationalister som ansåg sig ha blivit kränkta (kränkningar igen!) och förolämpade av Madon.
Mikael Nestius, som annars älskar att odla bilden av sig själv som en tapper tredje statsmaktsriddare som tar strid mot makten på folket vägnar, vek sig som en skyskrapa av jello. Snabbt som ögat skrev han ihop en ursäkt, satte Sakines namn på den och tryckte den i tidningen. Därmed agerade han likadant som de turkiska medier som meddelade att "den svenska kungen bett Turkiet om ursäkt för Madons artikel", att hon "fått sparken" och annat i sama stil.
Detta är alltså något man bör ha i åtanke när man läser om Sakines senaste fajt med Nestius. Genom den nya konflikten har även den gamla börjat vevas på nytt, vilket är bra då det handlar om ett av tjugohundratalets största publicistiska fiaskon. Under tiden som gått har Nestius gjort flera försök att revidera historien. Därför ställer han sig helt frågande till alla påståenden om publicistiska övertramp.
Men, och detta är naturligtvis mycket tråkigt för Nestius, Sakine har sparat hela mailväxlingen - och har dessutom lagt ut den i sin blogg. När man läst igenom den går det inte längre att tvivla på att Nestius ljuger. Läs den. Den säger väldigt mycket om denne så kallade publicists relation till såväl politiska extremister som till sanningen.
Om City-ledningen har någon som helst självrespekt så åker Nestius ut med huvudet före. Inget medieföretag har råd att förknippas med den här typen av medvetna och systematiska lögner.
Andra röster, inte minst i bloggosfären, är också på bettet:
Dilsa Demirbag-Sten kommenterar i Expressen.
Mattias Svensson Om getter och fårskallar.
Fredrick Federley: Håll käften!
Offentliga affärer: Mikael Nestius fastnar med skägget i brevlådan.
UPPDATERING:
Jag ser nu även att Mikael Nestius själv har bloggat om det hela. Så här skriver han:
För egen del har jag förvisso aldrig tvivlat. Jag känner Saki sedan flera år, vi har mängder av gemensamma vänner och umgås med rätt täta mellanrum. Ingen som har träffat henne kan för ett ögonblick tro att hon skulle vara beredd att be om ursäkt för den där krönikan. Nestius beteende är illa nog. Hans vägran att stå för det är om möjligt ännu värre.
UPPDATERING:
Jag ser nu även att Mikael Nestius själv har bloggat om det hela. Så här skriver han:
"För flera år sedan skrev Sakine en krönika som ledde till att framförallt många turkar kände sig kränkta. Jag och Sakine skrev en gemensam ursäkt eftersom vi båda ville påpeka att vårt syfte på intet sätt var att kränka någon. Det känns helt absurt att nu bli anklagad för att hon inte skulle ha varit med på detta. Självklart skulle jag aldrig be om ursäkt i någons annans namn. Jag kan stå för mina egna misstag och be om ursäkt för dem alldeles själv."Men det är ju just detta påstående som Sakine gjort mos av genom att visa upp Nestius två år gamla mail. Konversationen lämnar inga tvivel om att Sakine inte medverkat i någon ursäkt och inte vill göra det heller.
För egen del har jag förvisso aldrig tvivlat. Jag känner Saki sedan flera år, vi har mängder av gemensamma vänner och umgås med rätt täta mellanrum. Ingen som har träffat henne kan för ett ögonblick tro att hon skulle vara beredd att be om ursäkt för den där krönikan. Nestius beteende är illa nog. Hans vägran att stå för det är om möjligt ännu värre.
Etiketter: Bloggosfären, Medier
upplagd av Johan Ingerö
11:33
10 kommentarer:
Haha, så övernaturligt klantigt hanterat av City!!!!
Jag har aldrig petat på en City, som erbjuds mig minst två gånger på min väg till jobbet varje morgon.
Nu vet jag att jag aldrig kommer att peta på City framöver heller.
Ett självmål som heter duga...
Det "roligaste" är väl att Nestius valde att dra in Sakines krönika, publicera ursäkten under hennes namn, på självaste tryckfrihetens dag 2006. Den ironiska generationen gottar sig väl åt detta.
Jag väntar med spänning på att Nestius ska börja påstå att Sakines mail är fabricerade.
Tack Johan för stödet (och alla andra)! Ja, du känner mig väl; jag skulle _aldrig_ be om ursäkt för åsikter jag står för.
Var det inte Nestius som helt seriöst efterlyste omvänd bevisbörda på våldtäkt?
Haha, såna är de journalisterna. En sån oerhört utsökt relation till sanningen (eller som de föredrar att nedlåtande kalla den, "sanningen").
Påminner mig om följande replikväxling under Johan Norberg-affären:
"MARIA SCHOTTENIUS:
- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.
PROGRAMLEDARE:
- Tror du att sanning finns?
MARIA SCHOTTENIUS:
- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag."
Aaah, vad är skillnaden mellan journalistik och journalism i Sverige? Obefintlig uppenbarligen.
Det mest slående med den här historien är, menar jag, att sakine förutsätter att hon har någonb slags redaktionell rätt att hålla tillbaka publiceringen av repliker utifrån till dess hon själv har knåpat ihop ett tillräckligt aggressivt/ avsnoppande svar. I hennes utläggnikng skymtar t o m tanken att om genmälet är "osakligt" eller bygger på felaktiga uppfattningar (att kunna elda upp sig över 'felaktiga fakta' och 'kriminell personförföljelse' i stället för att argumentera tillhör baskunskaperna för kolumnister ochg tyckare idag, fråga per Ahlmark eller Boris Benulic) så ger det henne ett preogativ att yrka på att inget fgår i tryck och hon får stå oemotsagd. Oh yeah??
Herbert Tingsten, Buster von Platen eller Allan Fagerström hade skrattat åt den inställningen: skriver man ett polemiskt inlägg i en större tidning så får man räkna med att det kommer motinlägg och att dessa inte alltid köper ens avgränsning av problemet eller nöjer sig med att tarska på justr de stigar som du själv har stakat ut. Sakine verkar mena att den här sortens rätt från skribent A att påverka om och när repliker får publiceras är praxis, det kanske det är på Expressen och vissa andra tidningar, det förklarar isåfall varför debatter idag så ofta blir väldigt korta och varför genmälen ofta dyker upp i en annan tidning - "hemmatidningen" för den som vill ¨peka på svaga punktter. Men för läsare som inte själva är mediaslavar betyder det att drebatten blir svårare att följa aoch mindre givande. den sortens blåslampsaktiga debatter som långt in på 90-talet var normala på ledar- och kultursidor, med 25 inlägg på tre veckor från ett helt koppel av ivriga, intelligenta skribenter, lyser idag med sin frånvaro. Istället är det korta persongräl och duster som mer handlar om att tillskriva sig segern än om att få litet belysning av vad som håller uppe ståndpunkterna. Väskdebatten och grälen kring lars Noréns dagbok är typiska exempel, det skymtar en del tunga frågor men debatten landar snabbt i ett gräl mellan t ex "puritanska vänsterbrudar"/världssamveten och glatt preppy mediatjejer alternativt lyxfixerade våp som Ebba von Sydow. Too bad.
Magnus, läs hela mitt inlägg (inkl länkarna) innan du får för dig att du förstått vad det handlar om. Att gnälla om "mediatjejer" är inte lite off. Inte så lite heller.
Sakine: jag är helt med på att den som skrivit ett inlägg och startat debatt helst bör få se inomnna repliker innan de trycks, men dina bloggposter om det här - och Ingerös frenetiska uppslutning: "ett av tjugohundratalets största publicistiska fiaskon", herregud - antyder också att du anser att Nestius borde ha avstått från publicering av repliker tils du hunnit skriva dina skarpa motrepliker (så gör man ju oftast, skriver du - alltså: det är praxis).
Repliker idag handlar ofta mer om att claima segern i summariska oprdalag än att gå närmare in på de frågopr som aktualiseras, det kanske är därför siom debatt idag (som Björn af Kleen just påpekade på Axess TV:s "Kulturexpressen") ofta handlar mer om teknikaliteter och formalia än om att bena ut ståndpunkter). Utarmning av debatten alltså, även om krönikören får en slags stjärnstatus.
F ö har jag inte andats om att "mediabrudar" skulle vara grejen, möjligen kan man säga att många tidningar idag vill ha unga kvinnliga krönikörer för att starta debatter. Så har det varit sen Fittsrtim ungefär.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida