Folkbildning
Håhåjaja.
Janne Josefsson är som bekant en mycket konfrontatorisk tv-man och det program som han numera leder, SVT:s Debatt, är i sig väldigt konfrontatoriskt, med en hel läktare av människor som sitter och gapar desperat för att få fram just sin poäng.
Så när ämnet som avhandlas dessutom är Israels sextioårsdag är naturligtvis katastrofen ett faktum.
Jag varken vill, hinner eller orkar skriva något långrandigt om själva ämnet. Men en sak förtjänar att påpekas: när Yvonne Ruwaida med gråten i halsen sitter och vräker ur sig sina anklagelser mot Israel får hon tala till punkt. När den debile Dror Feiler sitter och skriker, fäktar med armarna och förbannar Israel får han tala till punkt. När en brigad från Palestinska föreningen sitter och anklagar Israels politiker för sina egna ledares monumentala inkompetens får de tala till punkt.
Men när Israelvänliga röster i studion - Gunnar Hökmark, Ilya Meyer och Siewert Öholm - försöker säga något så hinner de aldrig mer än max en och en halv mening innan de avbryts. På så vis blir programmet ändå informativt, fast på ett annat sätt än producenterna föreställt sig.
Bilden av en liten sansad skara som omges av en mobb med skrikande galningar är nämligen en mycket konkret illustration av det läge som Israel befinner sig i.
Janne Josefsson är som bekant en mycket konfrontatorisk tv-man och det program som han numera leder, SVT:s Debatt, är i sig väldigt konfrontatoriskt, med en hel läktare av människor som sitter och gapar desperat för att få fram just sin poäng.
Så när ämnet som avhandlas dessutom är Israels sextioårsdag är naturligtvis katastrofen ett faktum.
Jag varken vill, hinner eller orkar skriva något långrandigt om själva ämnet. Men en sak förtjänar att påpekas: när Yvonne Ruwaida med gråten i halsen sitter och vräker ur sig sina anklagelser mot Israel får hon tala till punkt. När den debile Dror Feiler sitter och skriker, fäktar med armarna och förbannar Israel får han tala till punkt. När en brigad från Palestinska föreningen sitter och anklagar Israels politiker för sina egna ledares monumentala inkompetens får de tala till punkt.
Men när Israelvänliga röster i studion - Gunnar Hökmark, Ilya Meyer och Siewert Öholm - försöker säga något så hinner de aldrig mer än max en och en halv mening innan de avbryts. På så vis blir programmet ändå informativt, fast på ett annat sätt än producenterna föreställt sig.
Bilden av en liten sansad skara som omges av en mobb med skrikande galningar är nämligen en mycket konkret illustration av det läge som Israel befinner sig i.
Etiketter: Mellanöstern
upplagd av Johan Ingerö
07:56
11 kommentarer:
Jag gillade den mycket beskrivande slutpoängen i inlägget. Fick precis samma känsla.
//Mateo Pino
...liksom att staatstelevisionen är ett zoo för antisemitiska vänsterextremister.
"Debatt" som TV-program har ju diskuterats en hel del pga dess upplägg, som alltför ofta slutar i kakafoni och meningslöst tjatter. Att därpå välja att diskutera Israel-Palestinakonflikten i detta forum var ju som att be om kollaps. Resultatet blev, föga förvånande, sällan tidigare skådad anarki. "Debatt" blev en parodi på sig själv igår.
Exactemento..när den där Reweida dök upp slog jag över till hockeyn..tur att vm går nu..
Det var du nog inte ensam om. Själv stannade jag kvar bara för att jag fann någon slags bisarr humor i spektaklet... Någon debatt förekom ju verkligen inte.
Hade varit intressant om Janne J hade frågat hur många som var för ett utrotande av Israel.
Och bara frågat: "Hand upp alla som tycker så!"
Eller inte!
Mycket bra sammanfattning.
Problemet är enligt mig att man måste vara FÖR eller EMOT. Varför hör man inte ennyanserad debatt där man kan framhålla att även om man anser att Israael ska finnas erkänner att nuvarande politik inte fungerar och att även Israel har gjort vissa - förödande - misstag i sin politik?!?
fast det klart, gråskala är ju otäckt.
Jag tror att alla som Du kallar FÖR tycker att Israel har gjort vissa förödande misstag i sin politik, inte minst majoriteten av Israels befolkning av opponionsundersökningarna att dömma. Gråskala har vi på den sidan. Den andra sidan är "MOT" ett land och ett folk. Det är svårt att föra ett resonerande intellerktuellt samtal med sådana människor.
Det förekommer öppet i extremvänstern och mellan skål och vägg inom sosseriets vänsterhalva ett skikigt antisemitiskt heilande av typen Israel är apartheid, israel är nazister, israel är folkmördare, israel stjäl paestinska organ, israel mördar oskyldia civila fredsänglar. Samtidigt som organisationer som är nazister på riktigt och öppet deklarerar att folmord är deras mål hyllas och beskrivs som den fredliga sidan.
Inför sådant kan man bara försöka hålla ihop. I synnerhet som de dominerar pressen.
Jag har ingen TV, så jag slapp se skiten. Men det var ingen överraskning. Mp-Ruwaida och kommunismen Feiler är antidemokrater så deras hat mot det enda demokratiska landet i Mellanöstern är naturlig. Gudmundson har på sin sida propagandafilm från Hamas där Ruwaida och hennes partipolitiske kolega, Gahrton uppträder.
Och bara frågat: "Hand upp alla som tycker så!"
Höger hand snett upp och lite till höger.
Har iof gett upp hoppet om svt helt och hållet. Men de är tråkigt när de blir så uppenbart: minsta försök och antydan till seriös debatt, avbryter Josefsson KONSEKVENT - Genom att hela tiden 'medvetet' låta (nån av de utplacerade) vänster-aktivisterna ohämnat få vråla sönder... vilket sen 'fortfarande medvetet' upprepas programmet igenom!
"Hade varit intressant om Janne J hade frågat hur många som var för ett utrotande av Israel"
Och bara frågat: "Heil-hand upp - alla som tycker så!"
Hmm, det blir nog faktiskt inte tydligare än så... men vilken bedrövlig syn.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida