Dagen då det vände?
Kanske kan denna vackra vårdag, onsdagen den sjunde maj, gå till historien som dagen då Sveriges rättsväsende reste sig ur 1968 års nedsuttna soffa och deklarerade att tiden äntligen var mogen att göra upp med eftergiftspolitiken. Två nyheter pekar i varje fall i den riktningen.
Men naturligtvis finns det även ett motstånd mot en mer realistisk och rättvis rättspolitik. Petter "gatstenskastning är demokrati" Nilsson har tagit en paus från överliggandet och formulerat en kuriös liten text om den "livsfarliga" tanken att påföljden i någon mån ska vara kopplad till brottet. Det är utmärkt att vänstern tycker så. Nu gäller det bara att berätta det för väljarna. Samma politik som håller brottslingarna borta från stadens gator ser nämligen även till att hålla vänsterblocket borta från maktens korridorer.
- Den mordåtalade familjefadern i det uppmärksammade Rödebymålet frias helt och får tillbaka sitt gevär och sina patroner.
- Justiteutskottets borgerliga ledamöter börjar äntligen begripa att den mot brottslingar så generösa politiken har blivit en allvarlig belastning som gröper ur det allmännas förtroende för rättsmaskineriet.
Men naturligtvis finns det även ett motstånd mot en mer realistisk och rättvis rättspolitik. Petter "gatstenskastning är demokrati" Nilsson har tagit en paus från överliggandet och formulerat en kuriös liten text om den "livsfarliga" tanken att påföljden i någon mån ska vara kopplad till brottet. Det är utmärkt att vänstern tycker så. Nu gäller det bara att berätta det för väljarna. Samma politik som håller brottslingarna borta från stadens gator ser nämligen även till att hålla vänsterblocket borta från maktens korridorer.
Etiketter: Brottslighet, Rättspolitik
upplagd av Johan Ingerö
14:16
13 kommentarer:
Underbart! Att mannen försvarade sin familj efter år av trackasserier är naturligt. Vem som helt skulle blivit galen av mopedgängets vidriga handlingar! Finns det hopp i landet Sverige?
Roberth Ström
Det kom inte direkt oväntat, va? Jag tror jag skrev en kommentar här tidigare om att jag utgår från att han skulle frias. I och för sig har de komplicerat saken med en massa trams om psykiska störningar hit och dit, men det är nog mest en dimridå för att kunna fastställa det allmänna rättsmedvetandets vilja, att man måste ha rätt att freda sig själv och sin familj.
Lite trist att de åtalade i Riccardomålet får sänkta straff från 3 till 1 år just denna dag. Vet därför inte om jag kan dela din optimism.
Men vadå, det är väl klart att de dömda i Riccardomålet får sänkta straff? Rödbymördaren friades eftersom det saknades uppsåt. I riccardomålet har man haft väldigt svårt att bevisa uppsåt. Alltså sänkta straff.
Skummade precis igenom blaskorna och noterade följande rubrik om Rödebyhistorien: "Föräldrarna är inte nöjda".
Rätt intressant hur långt folk vill gå för att inte se sina ungars fel. Någon annan förklaring till hur ett gäng skitungar kan bete sig som en lynchmobb i tid och otid utan att någon ser eller handlar. Att föröka sig borde vara svårare.
Men Johan. Lite smolk i bägaren måste det väl ändå vara att han faktiskt inte frikänns för att han hade rätt utan för att han inte visste vad han gjorde. Hur skulle du resonera om en annan knäppis tog livet av en förskoleklass och sen frikändes helt för att han var sjuk vid tillfället men inte efteråt.
Fast det är ju onekligen relevant om man ser det som en strafftanke, alternativt hämnd, eller om man vill kombinera straff och vård?
Sen väjer jag mig lite mot att göra jämförelser mellan knarkares inbrott och "personrån/misshandel" för att inte tala om sexuella perversionsbrott. Vissa saker kostar mindre att laga - missbruk - medan andra saker kanske har mer av ett "straffvärde" och den tredje saken är mer vård tills frisk....
Jag tycker nog att Petter Nilsson har en poäng i sitt reflekterande om kränkthet och straffvärde samt i relation till andra som också drabbats.
Att jag sen tror att mycket av våra straff baseras på att det är en "totalsumma av kostnad av brott mot staten och samhället där den enskildes hat inte ska spela så stor roll" kanske inte hör hemma här?
Låt mig få grumla glädjen lite: för det första handlade det inte om nödvärn som redan påpekats för det andra sysslar den borgerliga regeringen med att lägga fram till förslag om att psykiskt sjuka (grov psykisk störning) lagöverträdare skall kunna dömas till fängelse. Alliansens politik på området är alltså att mannen skulle låsts in.
(Något förslag till ändring av nödvärnsrätten har jag inte sett röken av.)
Jag har läst samma artiklar som ni och har följdaktligen aldrig påstått att det rör sig om nödvärn som grund för friandet.
Vad gäller alliansens lagändring så är den bara relevant i fall där någon faktiskt döms, vilket alltså inte skedde här.
Men Johan, varför tycker du då att domen är bra?
Hade du tyckt att det är lika bra om någon som du känner mindre sympati för, säg en barnamördare, dödar någon och sen frikänns på samma grunder?
Alliansens lagändring, syftar till att "täppa igen" omständigheten "sjuk vid tidpunkten för brottet, frisk vid tidpunkten för domen" som gjorde att mannen friades, eftersom man inte (idag) kan straffa psykiskt sjuka med fängelse och inte döma psykiskt friska (eller inte gravt psykiskt störda) personer till rättspsykiatrisk vård! Kan du verkligen inte bättre än så?
Rätt påföljd, men av fel skäl. Nödvärnsrättens gränser prövades tyvärr inte.
Håller med några andra kommentatorer. Antagligen rätt att han blev friad utifrån vad man läst i media (som inte går att lita på), men av fel skäl.
Hörde dessutom på P1 att fadern inte vill ha tillbaka sina vapen och nu avser att göra sig av med sina vapenlicenser.
Helt klart väldigt synd om familjen, trakasserad i åratal och nu detta. Kan inte förmå mig att känna några som helst sympatier med morsan till den dödade ungen, tvärtom blev jag äcklad av hennes beklaganden av hur rättsstaten fungerar. Hon är verkligen den sista som har någon som helst rätt att beklaga sig om detta.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida