Vänsterns ohöljda rasism, del II

Mitt förra inlägg om vänsterrasismen har genererat en del trafik i kommentarsfältet. Det hade jag naturligtvis räknat med. Vänstern avskyr att konfronteras med det faktum att deras åsiktsstruktur har åtskilligt gemensamt med den som rasisterna använder, faktiskt i sådan utsträckning att de ibland når likartade slutsatser.

Några av kommentarerna förtjänar att bemötas. Den anonyme vänsterbloggaren Bulten i Bo hänvisar till den gamla förklaringen att "husneger inte betyder neger som bor i hus", alltså att begreppet handlar om att de något mindre förtryckta slavarna tar parti för sina förtryckare mot de något mer förtryckta slavarna. Jo, jag har givetvis hört det förr och jag är bekant med Malcolm X förklaringsmodell.

Men jag håller inte med.

För det första är det absurt att jämföra det amerikanska slaveriet och den efterföljande segregationslagstiftningen med dagens Sverige. De som drabbades av dessa vidrigheter hade nämligen få eller inga rättigheter och möjligheter. Invandrare i tjugohundratalets Sverige kan förvisso diskrimineras, men de är definitivt inte rättslösa. De har fria val och använder ibland dessa för att rösta borgerligt eller gifta sig med etniska svenskar.

Vänsterns, i detta fall bloggaren Royas, idé är att invandrade svenskar som Gulan Avci och Dilsa Demirbag-Sten inte klarar av att göra egna val på samma premisser som någon annan, och att detta förhållande hänger ihop med deras etnicitet. Låt oss återigen titta på vad som skrevs i den bloggpost jag refererade till:

"Karriären går snabbt uppåt när man deltar i samhällets demonisering av blattemän och försköningen av svenska män. Positioner de förvärvat genom att gifta sig vitt, använder de för att anklaga viktigt antirasistiskt arbete för att vara rasistiskt."

Innebörden är glasklar: Avcis och Demirbag-Stens positioner är i allt väsentligt en konsekvens av deras val av män. Några egna talanger eller förmågor har de inte. De har "förvärvat sina positioner genom att gifta sig vitt".

Hade samma uttalande kommit från en Sverigedemokratisk mun hade vi - rätteligen - reagerat med avsky. Men vänstern har hittills kommit undan med detta - ty de vill ju bara ha "rättvisa och lika lön för lika arbete".

Att de dessutom har fel i sak - jag har arbetat tillsammans med Avci och vet därför att hon hade en egen karriär långt innan hon gifte sig med Fredrik Malm - är i sammanhanget bara en bisak. Deras vägran att acceptera borgerliga ståndpunkter från invandrare - just på grund av att de är invandrare - är det som konstituerar denna vänsterbetonade rasism.

Samma metod har även använts mot Nyamko Sabunis uttalanden, Sakine Madons Expressen-texter och mot en rad andra invandrare som haft fräckheten att inte låta sig representeras och ledas av vänstern. De betraktar dessa invandrare som rasförrädare, för övrigtenligt samma logik som Olof Palmes belackare inom överklassen ansåg honom vara en klassförrädare.

På så sätt kan man nämligen undvika de faktiska sakfrågorna, vilket är exakt vad Roya gör när hon skriver:

"De är blattar som blivit blinda av att sitta bekvämt i mjuka soffor med svenska män och göra karriär på att svara på maktens begär av inställsamma alibin."

Alltså; eftersom vänstern fattat beslut om att invandrare är genetiskt inkompatibla med borgerliga åsikter återstår bara slutsatsen att de är "inställsamma alibin". Även denna etniskt baserade argumentation är omöjlig att se som annat än rasistisk.

Den konkreta frågan till Roya lyder: exakt vad har du för grund för att påstå att någon av de personer du pekar ut är viljelösa? Ge ett exempel som styrker ditt påstående så ska jag ge det en ärlig bedömning. Dilsa Demirbag-Sten känner jag inte, men Gulan känner jag sedan flera år och den viljelöshet du talar om har jag uppriktigt sagt inte sett så mycket av.

Jag är därför väldigt nyfiken, Roya. Visa dina kort, tack.