Jag kräver en nollvision mot nollvisioner

Nämen det här var ju oväntat.

Det slår aldrig fel. När politiker och byråkrater inte har något konkret att komma med så börjar de hosta upp nollvisioner. Ur ett management-perspektiv är det hela väldigt obegåvat. Att sätta upp onåbara mål är ett bergsäkert sätt att garantera sig själv ett par rejäla fiaskorubriker och dämpad moral.

Men framförallt är det onödigt. På vilket sätt är det en prioriterad samhällsfråga att ingen någonsin röker någonting någonstans? Jag ser inte vitsen, speciellt med tanke på att det finns verkliga problem att ta tag i.

EU, detta växande förmyndarmonster, plöjer ner enorma summor på tobakspreventiva uppfostringsinsatser - och delar samtidigt ut superzajsade bidragscheckar till grekiska tobaksodlare vars produkter är så usla att de måste dumpas i Tredje världen. Med hjälp av EU:s förträffliga exportstöd, givetvis.

Här på hemmaplan kan vi konstatera att tiotusentals barn röker, att butikernas ålderskontroll är ett skämt och att svarthandeln är omfattande. Ändå har våra insatser begränsats till att förbjuda vuxna människor att röka på krogen, inklusive krogar som profilerar sig med cognac- och cigarrprovning.

Tänk om vi någon gång kunde få lite valuta för de slantar vi betalar för att sysselsätta dessa pratkvarnar.

UPPDATERING:

Den alltid lika lysande bloggen Dyslesbisk skriver också om detta - och gör en förbluffande iakttagelse:

"En intresseorganisation beställer en opinionsundersökning, som visar att 63 procent av rökarna mellan 15 och 29 år skulle röka mindre om det var svårare att få tag på tobak. De låter dock bli att påpeka att 100 procent av rökarna i alla åldersgrupper helt skulle sluta röka om man buntade ihop dem och slog ihjäl dem."