Det verkliga problemet heter Maria Schottenius

Nu har jag läst Johan Norbergs och Dilsa Demirbag-Steens replik på Andreas Malms försök att utmåla dem som rasister och islamofober. DN kunde dock inte motstå frestelsen att ge Malm ytterligare utrymme, något som han givetvis använder för att ytterligare smeta fast sina vämjeliga anklagelser.

Av någon anledning har landets malligaste morgontidning bytt namn på signaturerna, men detta är i vilket fall repliken och här är kontrarepliken.

För DN Kulturs och Andreas Malms del blir det bara pinsammare och pinsammare. Norberg och Steen visar med direkta citat att Bruce Bawers hänvisningar till dem inte har något med islam eller muslimer att göra, samt att ingen som läst Bawers bok kan tro något sådant. Givetvis bemöter inte Malm dessa fakta. Istället upprepar han samma anklagelser som redan vederlagts:

"Om någon gav ut en bästsäljare om att muslimerna tar makten över Europa och förvandlar kontinenten till ett inferno, och tog mina texter till intäkt för att denna process är värst i Sverige, skulle jag bli förfärad."

Men det är ju just det som Bawer inte gör. Han citerar vad de sagt i helt andra frågor och använder sedan detta för att bevisa sin tes. Hans åsikter må sedan vara hur vansinniga som helst. Det är likväl inget som Norberg eller Steen kan lastas för.

Nu finns det för all del inga skäl att hysa några förhoppningar om Andreas Malm. Med sitt stöd till Hizbollah har han redan kommit ut som mordgalen dårfink i total avsaknad av demokratiskt nervsystem. En person som växt upp i en stabil demokrati och som trots detta hemfaller åt totalitarism är sannolikt inte fullt frisk, vilket är beklagligt men svårt att göra något åt.

Istället kan det vara värt att fundera ett varv runt DN:s kulturchef Maria Schottenius. Här har vi en bland kollegorna respekterad och erfaren publicist som funnit för gott att anställa en komplett galning på vad som tidigare varit en synnerligen respekterad tidning. Hon har vid upprepade tillfällen låtit sina kommunistiska bandhundar skälla ut liberaler på falska grunder och sedan förvägrat replik till de utpekade, och när hon för en gångs skull låter offren svara så trollar hon samtidigt fram utrymme för ytterligare smutskastning av dessa.

Schottenius är till skillnad från Malm inte någon våldsromantiserande terrorapologet. Hon måste således ha andra motiv bakom sitt agerande, för några publicistiska grunder finns verkligen inte.

DN måste någon gång bestämma sig för vilken profil de vill ha. Ledningen kan inte i all evighet kombinera en - förvisso fisljummet - liberal ledarsida med en kulturdel där extremister från den yttersta vänsterkanten bedriver privata korståg med chefens goda minne.