"Staten, det är (s)"

Det är en tjusig liten skandal som i dag rullas upp på Svenska Dagbladets debattsida.

Svenskt Näringslivs vice VD Jan-Peter Duker beskriver hur han hotades av dåvarande näringsministern Thomas Östros och arbetslivsministern Hans Karlssons springpojker i samband med att hans organisation ställde upp som ekonomisk garant för Laval un partneri, det lettiska företaget i Vaxholmskonflikten. Det senare skedde för att en knepig juridisk nöt skulle kunna knäckas, något som alla parter rimligen borde varit intresserade av.

Tre år senare har EG-domstolen gett Laval un partneri rätt på flera punkter. Svenskt Näringslivs agerande var inte bara korrekt, det bidrog även till att en kränkt part fick upprättelse. Möjligen var det en korrekt analys av vad som komma skulle som föranledde socialdemokraternas försök att hindra Svenskt Näringsliv från att bistå Laval:

"Det anmärkningsvärda är dock att Sveriges regering i en rättstvist så oförbehållsamt ställde sig på den ena partens sida. Arbetslivsminister Hans Karlsson var den tydligaste partiföreträdaren. Näringsminister Thomas Östros var lika tydlig i sitt ställningstagande men dessutom indignerad över Svenskt Näringslivs agerande, vilket offentligt brännmärktes. Hans uppfattning var att detta agerande måste mötas med repressalier: statligt ägda företag kunde inte längre vara medlemmar i en organisation som inte hade samma uppfattning som ­arbetarrörelsens båda grenar.

Själv blev jag uppkallad till näringsministerns statssekreterare Sven-Eric Söder för att förklara mig. Närvarande vid detta möte var även arbetslivsministerns statssekreterare Anders Teljebäck. Svenskt Näringsliv anklagades vid mötet för att vara ute efter att skjuta den svenska modellen i sank, något som den svenska ­regeringen inte kunde acceptera."

Det här visar återigen socialdemokraternas förmåga att blanda ihop stat och parti. Rätten att få sin sak prövad är en av den demokratiska rättstatens viktigaste pusselbitar. Ändå agerade socialdemokratiska statsråd för att hindra två juridiska personer - SN och Laval - från att utöva den rätten. Dessutom använde de statens - alltså hela svenska folkets - företag som ekonomiskt påtryckningsmedel.

Östros svarar, tillsammans med Sven-Erik Österberg, direkt i dagens tidning. Otroligt nog förnekar de ingenting av det som Duker anklagar dem för. De förnekar varken att de använda statliga företag som vapen mot en juridisk part eller att en företrädare för denna part kallats upp till regeringskansliet för att få en utskällning. De betraktar rätten att agera så här som ett självklart privilegium.

Detta visar två saker. För det första att det var i grevens tid som regeringen byttes ut. För det andra att det är oerhört viktigt att statens företag säljs ut. Ingen framtida regering får tillåtas använda folkets kapital för att främja det egna partiets - eller dess finansiärers - intressen.