Flyg på, Gunilla
Det är sällan långt mellan tramsnyheterna när man befinner sig i Sverige.
Dagens upprörda tjut härrör ur det faktum att Gunilla Carlsson och fem medarbetare åkte med ett av regeringsplanen till diverse möten i Afrika. Notan ska ha gått på 600 000 kronor. Över detta blir Expressen klädsamt rosenrasande.
Det är fascinerande att de miljardrullningar som dagligen äger rum på alla politiska nivåer i Sverige aldrig tilldrar sig någon uppmärksamhet. Kommuner, landsting och stat öser ständigt ut pengar till ändamål som aldrig debatteras, aldrig granskas, aldrig rapporteras. Valrörelserna handlar om vård, skola och omsorg, men mellan valen går den absoluta lejonparten till helt andra saker.
Varför rapportera om politik när man kan rapportera om choklad, resor eller pensionsvillkor, lyder resonemangen hos nästan alla politiska reportrar i Sverige. Det är ju så krångligt med ekonomi och juridik å såna däringa saker.
Det löjliga är att notan för Carlssons flygturer inte ens är speciellt hög. Det handlar alltså om sex personers resor. Runt 100 000 per person. Det är inte glasklart hur många destinationer resan hade, men det förefaller ha varit runt fem stycken. Det ger 20-25 000 kronor per person och resa. Det handlar om resmål i södra Afrika, vilket innebär att även reguljära biljetter kostar en del. Med regeringsplanet slipper regeringens representanter väntetider och de har en markant högre säkerhet. Jag tycker med andra ord att merkostnaden är högst rimlig.
Hade Gunilla Carlsson åkt reguljärt och blivit nermejad av någon dåre under en mellanlandning hade samma journalister på samma tidningar dragit igång en annan hetsjakt, nämligen på SÄPO och de tjänstemän som beslutat att man inte skulle använda regeringsplanet.
Regeringen har två flygplan, vilket innebär att varje plan disponeras av 11,5 statsråd. Några av dessa, utöver redan nämnda Gunnilla Carlsson även Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, behöver använda planen rätt ofta. Dels för att de reser mycket, och dels för att de är de troligaste målen för eventuella våldshandlingar. Behöver jag verkligen nämna Olof Palme eller Anna Lindh för att det ska bli uppenbart vad jag menar?
Sverige är förmodligen ett av de länder i världen som tar sina toppolitikers säkerhet på minst allvar. Det är först på senare år som det blivit något av regel att man skjutsar runt statsråden i SÄPO-bilar. För bara några år sedan såg jag rätt ofta dåvarande finansministern Bosse Ringholm på tunnelbanan. Han brukade sitta och läsa handlingar på vägen in till finansdepartementet.
Det finns massor av områden där man kan spara eller helt avvveckla "det offentliga engagemanget". Men landets högsta beslutsfattares säkerhet är inte ett av dessa.
Dagens upprörda tjut härrör ur det faktum att Gunilla Carlsson och fem medarbetare åkte med ett av regeringsplanen till diverse möten i Afrika. Notan ska ha gått på 600 000 kronor. Över detta blir Expressen klädsamt rosenrasande.
Det är fascinerande att de miljardrullningar som dagligen äger rum på alla politiska nivåer i Sverige aldrig tilldrar sig någon uppmärksamhet. Kommuner, landsting och stat öser ständigt ut pengar till ändamål som aldrig debatteras, aldrig granskas, aldrig rapporteras. Valrörelserna handlar om vård, skola och omsorg, men mellan valen går den absoluta lejonparten till helt andra saker.
Varför rapportera om politik när man kan rapportera om choklad, resor eller pensionsvillkor, lyder resonemangen hos nästan alla politiska reportrar i Sverige. Det är ju så krångligt med ekonomi och juridik å såna däringa saker.
Det löjliga är att notan för Carlssons flygturer inte ens är speciellt hög. Det handlar alltså om sex personers resor. Runt 100 000 per person. Det är inte glasklart hur många destinationer resan hade, men det förefaller ha varit runt fem stycken. Det ger 20-25 000 kronor per person och resa. Det handlar om resmål i södra Afrika, vilket innebär att även reguljära biljetter kostar en del. Med regeringsplanet slipper regeringens representanter väntetider och de har en markant högre säkerhet. Jag tycker med andra ord att merkostnaden är högst rimlig.
Hade Gunilla Carlsson åkt reguljärt och blivit nermejad av någon dåre under en mellanlandning hade samma journalister på samma tidningar dragit igång en annan hetsjakt, nämligen på SÄPO och de tjänstemän som beslutat att man inte skulle använda regeringsplanet.
Regeringen har två flygplan, vilket innebär att varje plan disponeras av 11,5 statsråd. Några av dessa, utöver redan nämnda Gunnilla Carlsson även Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, behöver använda planen rätt ofta. Dels för att de reser mycket, och dels för att de är de troligaste målen för eventuella våldshandlingar. Behöver jag verkligen nämna Olof Palme eller Anna Lindh för att det ska bli uppenbart vad jag menar?
Sverige är förmodligen ett av de länder i världen som tar sina toppolitikers säkerhet på minst allvar. Det är först på senare år som det blivit något av regel att man skjutsar runt statsråden i SÄPO-bilar. För bara några år sedan såg jag rätt ofta dåvarande finansministern Bosse Ringholm på tunnelbanan. Han brukade sitta och läsa handlingar på vägen in till finansdepartementet.
Det finns massor av områden där man kan spara eller helt avvveckla "det offentliga engagemanget". Men landets högsta beslutsfattares säkerhet är inte ett av dessa.
upplagd av Johan Ingerö
11:39
7 kommentarer:
Dessutom avser det väl interndebitering från försvaret till utrikesdepartementet? Planen är ju redan inköpta och departementens hyror för planen innehåller även "avbetalning" för planen. Om ministrarna skulle avstå från att använda regeringsplanet skulle kostnaden per tillfälle man anlitar försvaret för en ministerflygning istället vara avsevärt högre, eftersom plankostnaden skulle behöva spridas ut över ett färre antal flygningar.
Jag spann vidare på det här.
Johan: Lova mig att komma ihåg det här efter 2010 när socialdemokraterna är tillbaka i regeringen och någon minister därifrån använder regeringsplanet.
RS
kulturbloggen.com
CV
Jag har vid flera tillfällen försvarat och i olika sammanhang även socialdemokraters användande av regeringsflygen. Med exakt samma argument.
hmm...
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, brukar han inte titt som tätt ha ett (s) efter namnet?
Och vad har statsvetare för kunskaper som gör dem experter gällande det ekonomiska i att använda regeringsplanet? Lite som att ha ekonomer eller politiska kommentatorer som uttalar sig i miljöfrågor...
600 000 kronor är inga småsummor. Jag är rätt säker på att dessa kostnader kraftigt kunde ha begränsats med bibehållen säkerhet.
Politiker använder andra människors pengar och är därmed slösaktiga. För en gångs skull lyfter media fram detta. Att Carlsson i sig är en rätt sympatisk politiker gör inte saken ätt.
600 000 för 5 landningar med en GIV i Afrika knappast snarare runt 1,5 msek är kostnaden.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida