Same shit, different name

På sextio- och sjuttiotalet ställde sig stora delar av vänstern mangrant bakom Kubas diktator Fidel Castro. Han "stod upp mot USA" och dessutom "har varje land rätt att bestämma över sitt eget öde" hette det.

Senare skulle de tvingas på defensiven. Det blev i längden svårt att förklara varför de rangliga flottorna med panikslagna människor ombord seglade från Kuba till USA istället för tvärtom. Idag finns ett fåtal 68-fossiler kvar som envist hävdar att den "kubanska formen av demokrati" är överlägsen inte bara den amerikanska utan även den svenska. Att några av dem sitter i vänsterpartiets styrelse säger mer om vänsterpartiets formkurva än om det allmänna debattklimatet.

Men att vänstern numera talar hyfsat tyst om Castro innebär inte att de lärt sig av misstagen. Hyllningarna av Venezuelas Hugo Chavez är karbonkopior på de formuleringar som användes om Castro för trettio år sedan.

Chavez är, liksom Castro, en tyrann. Han har alltid trivts bäst i sällskap med andra tyranner, såsom Mahmoud Ahmadinnejad och Saddam Hussein och tolererar inte opposition. Idag är han på väg att konsolidera sin tyranni, men till skillnad från Castro har han gjort det stegvis. Det har handlat om att undanröja den lag som begränsar antalet mandatperioder för en president, om vad som får sägas om presidenten och vilka straff som väntar den som inte lyder.

Nu handlar det om presidentens befogenheter. Parlamentet ska inte längre tillåtas utgöra ett hinder på den socialistiska revolutionens väg. Således håller Chavez nu på att tilltvinga sig rätten att styra landet med dekret. På detta sätt vill han kunna förstatliga industrierna och avskaffa riksbankens oberoende.

Presidentens mandatperiod ska dessutom bli obegränsad. Ja, ni läste rätt. Obegränsad. Hugo Chavez vill föra in i grundlagen att han inte behöver underkastas fler val.

Vad har då vänstern att säga om denna fullblodsdiktator?

Richard Gott i The Guardian skriver att

"The dramatic collapse of traditional politics had long been in the pipeline, and Venezuelans were fortunate that their future fell into the hands of this charismatic and intelligent colonel, a man with outstanding leadership talents and political intuition."

och de obetalbara kajalradikalerna i Ung Vänster slår på sin hemsida fast att

"Utfallet av presidentvalet i Venezuela blev på många sätt det man både hoppats och förväntat sig. Hugo Chavez har återigen vunnit ett val och därmed borde det stå klart att allt prat om att Venezuela håller på att bli en diktatur endast är struntprat."

Det kan därför vara intressant att utrikesdepartementets sammanställning av situationen i Venezuela. Den är inte helt pinfärsk, så Chavez senaste jävligheter finns inte med, men man behöver trots det inte läsa så länge för att slå fast att detta inte är något paradis. Bland annat framgår att:

* Föräningarna i konstitutionen innebär att oppositionen lättare kan köras över

* Militären har oproportionerligt stor makt och begår övergrepp mot civilbefolkningen

* Den lagstfitning som garanterar de mänskliga rättigheterna försvagas succesivt

* Rättsystemet är korrumperat och står under stort tryck, inte minst från den exekutiva presidentmakten

* Colombianer som kidnappats av FARC-gerillan hålls gömda på venezolansk mark

* Statens övergrepp mot de mänskliga rättigheterna till liv, integritet och rättsäkerhet har ökat

* De "olagliga dödsfallen" inom rättsapparaten ökar lavinartat

* "Dödsskvadroner" opererar i delar av landet för att röja undan unga brottslingar.

* Regeringens använder rättsystemet för att trakassera oppositionen

* Personer som skrev under uppropet för folkomröstning om Chavez fortsatta presidenttid trakasseras.

* Hot och trakasserier mot journalister och oberoende medier har ökat under senare år

* De juridiska möjligheterna att sända oberoende tv och radio håller på att inskränkas. Bland annat har presidenten sedan 2002 rätt att ställa in telekommunikationssändningar

* Endast oppositionen behöver söka tillstånd för demonstrationer. Myndigheterna har - i strid med venezolansk lag - öppnat eld mot demonstrationer

* De facto-diskriminering mot alla andra religioner än katolicism råder, inte minst inom utbildningsväsendet

* De politiska institutionernas själständighet minskar

...osv, osv. Detta är ett axplock av vad som står i den första halvan av rapporten.

Det är tydligt att Venezuela under Chavez går från revolutionärt till auktoritärt till totalitärt. Samtidigt jublar den europeiska vänstern och pratar om "sociala framsteg". Därmed gör de sig skydliga till samma idioti som de Hitler-apologeter som drog till med diverse inövade fraser om motorvägar.

Janne Josefsson lär få återkomma med sin kamera.