Money well spent!

Via Gudmundson hittar jag en artikel i UNT om hur politikernas integrationssatsningar fungerar i praktiken. Sara Mohammed, grundare av föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, anser på goda grunder att

"...länsstyrelsetjänstemännen inte haft tillräcklig kompetens i frågan, och att vissa organisationer fått pengar till integrationsprojekt som i själva verket haft motsatt effekt.- Resultatet har tvärtom blivit ökad segregation. Som exempel på bidrag som "gått fel" nämner Sara Mohammad en somalisk förening i Sverige som satsade sitt bidrag på att bjuda in en imam från Somalia.- Han uppmanade åhörarna att "försöka ta hand om sina kvinnor" och att "inte blanda in dem i det svenska samhället". Han sade i sin föreläsning också att "friheten skadar vår kultur och våra traditioner"."

Jag känner igen detta från min tid som politisk tjänsteman och folkvald. Det finns ingen hejd på viljan att ösa ut pengar på saker som "verkar bra". Jag minns ett kulturnämndsmöte när det skulle delas ut pengar till någon teatergrupp. Teatern hade snickrat ihop en ansökning där de talade sig varma för att deras föreställningar skulle främja jämställdhet eller integration eller vad det nu var.

Jag var rätt skeptisk till det hela. Jag hade haft lättare att säga ja till deras begäran om de hade skrivit något om att de villa göra en knäpp show som ungarna kunde garva åt. När jag ifrågasatte teaterns behov av några hundra tusen skattekronor möttes jag av två dussin fiskögon som stirrade anklagande på mig.

Det handlar ju om integration och jämställdhet, för bövelen! Tycker inte suppleant Ingerö OM integration och jämställdhet kanske? Suppleant Ingerö ville kanske ha det som ett talibanskt Sydafrika med inlåsta kvinnor och raslagstiftning eftersom han ifrågasätter våra kloka investeringar i integration och jämställdhet!

Jag minns särskilt en miljöpartist med adligt namn och nasal överklass-dialekt som bestämde sig för att undervisa mig om behovet av "en motvikt till den kommersiella kulturen". Mitt eget parti var i sanningens namn inte ett dugg bättre. Jag slutade efter ett tag att gå på nämndsammanträdena. Synen av diverse kulturkoftor som satt och kastade bort folks pengar på skitsaker äcklade mig.

Det larvigaste var ju att det inte var någon diskussion om kulturstödet som sådant som jag försökte starta. Inte ens jag är så galen att jag drar igång något sådant på ett kulturnämndsmöte. Det enda jag sa var att vi kanske inte skulle lägga pengar på detta projekt enbart för att ansökarna hade identifierat och använt sig av vissa politiska modebegrepp.

Men poängen gick alltså inte hem. Därför är jag inte ett dugg förvånad över det som står i artikeln. Sånt händer varje dag i riksdagen, i alla län och i alla kommuner. Det ovanliga är att medierna rapporterar om det.