Det handlar om att ta täten

Bloggosfären är redan överfull av kommentarer om den DN-debattare som Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) samt Cecilia Brinck (m) och Nina Ekelund (kd) skrivit. Jag ser därför ingen poäng i att skriva något utförligt om själva sakfrågan - mer än att jag anser att frågan om ordningsbetyg borde fattas av rektorn för varje enskild skola.

Ingen vettig människa - och Lotta är vettig - kan hävda att ordningsbetygen har någon akademisk funktion. Det är just en fråga om att upprätthålla ordning, och därför bör beslutet vara rektorns. Detta skulle även möjliggöra så kallad bench marking, vilket innebär att man jämför olika metoder och resultat för att på så sätt kunna dra slutsatser om vad som funkar/inte funkar/inte har någon effekt alls.

Med det sagt så vill jag ändå säga att jag gillar artikeln, men av delvis andra skäl än vad jag tycker i sakfrågan. Smaka på de här formuleringarna:

"Regeringen har ännu inte beslutat om att införa ordningsomdömen i alla Sveriges skolor. Vi vill inte avvakta ett beslut från regeringen för Stockholmselevernas skull. Utdragna förhandlingar på regeringsnivå ska inte straffa eleverna..."

"För oss är det självklart att Stockholm ska gå i spetsen för att utveckla den svenska skolan. En ny inriktning är nödvändig för att vända utvecklingen här i staden och i resten av landet."

Bara en sådan sak som att Stockholms ledande kommunpolitiker bestämmer sig för att använda sig av sitt mandat utan att vänta på godkännande från regeringen är uppfriskande. De tre majoritetspartierna i stadshuset spänner musklerna och uppvisar självförtroende och kämparglöd.

Jämför detta med hur det såg ut under Annika Billströms så kallade ledarskap. När hon satt på tronen visste alla som sysslade med politik att absolut inget hände om inte någon från regeringskansliet eller partihögkvarteret ringde och gav henne order om vad hon skulle göra. Själva tanken att hon skulle ha skrivit på DN Debatt att hon inte hade tid att vänta på ett regeringsbeslut är komiskt orimlig.

Men de borgerliga bossarna behöver inte avvakta beslut från partiledarna. De kör på med sin politik och uppfyller sina vallöften utan att springa runt som nackade hönor i formalistiska cirklar.

Så ser ledarskap ut, och hade Billström begripit det så hade det inte varit lika lätt för de borgerliga att skicka henne ur sadeln. Se bara på personer som Göteborgs Göran Johansson och Malmös Ilmar Reepalu. De sitter kvar i orubbat bo trots att deras parti gjorde ett katastrofval på riksplanet.

Sensmoralen i denna historia är att väljarna belönar rakryggat ledarskap, även om de inte håller med om precis allt som görs och sägs. Måtte denna insikt sprida sig ytterligare inom borgerligheten.