Rädda fisken - privatisera världshaven!

Dagens Nyheter refererar idag en internationell studie som visar att all matfisk är utrotad inom fyrtio år om den nuvarande fiskeritakten håller i sig. Jag kan inte bedöma studiens kvalitet eller resultat, men att fisket är på tok för aggresivt tror jag att de flesta är ense om. Anledningen till detta är egentligen än mer spännande diskussion.

Människor plockar inte varenda blomma i sina trädgårdar och de skjuter inte varenda älg - fullvuxen som kalv - i sina skogar. Men vi fiskar ut våra hav. Varför?
Förklaringen är generande enkel. Vi agerar som vi gör därför att haven inte ägs av någon. Om företagaren Y skulle äga havsmassan X så skulle det ligga i Y:s intresse att fisken inte tog slut där, för då skulle han förlora en viktig inkomstkälla. Således skulle Y fiska i lagom takt, och kanske förfina tekniken så att små matfiskar skonades och fick tid på sig att växa sig större. Detta skulle han inte göra för att han är snäll mot fiskar, utan för att han är ekonomiskt rationell.

Men nu är det inte så. Individer eller företag kan inte äga områden på internationellt vatten. Alltså ligger det inte heller i någons egenintresse att sköta dessa vatten på ett vettigt sätt. Det ekonomiskt rationella blir inte att fiska varsamt utan tvärtom att ta upp så mycket fisk som möjligt innan någon annan kommer och gör det. Det är en utmärkt illustration av hur fundamental äganderätten är, inte bara för varje civiliserat samhälle utan även för vår miljö.

Skälet till att haven inte privatiserats är givetvis att det är tekniskt svårt att göra detta. Markområden är ju tämligen lättdefinierade, men att upprätthålla äganderätten över havsmassor kräver någon form av internationell insats, och givetvis skulle det bli svårt för demokratierna att komma överens med varandra, för att inte tala om diktaturerna. Det skulle helt enkelt kräva en form av internationellt samförstånd som inte existerar idag.

Men tanken är likväl kittlande. Dagens yrkesfiske är uppenbart vanvettigt. För att dra en jämförelse till: tänk tanken att världens ägare av motorfordon lätt dessa gå på tomgång dygnet runt för att på så sätt se till att de fick använda en så stor andel av bränslet för egen del. Det är precis så yrkesfisket fungerar.

Självklart är denna tanke vansinnig. Ingen skulle bete sig så irrationellt, och det beror helt enkelt på att energihanteringen är underställd äganderätt och företagande. Det ligger därför inte i någons intresse att slösa med bränslet. Tvärtom arbetar våra biltillverkarna dygnet runt med att göra bilarna mer bränslesnåla. Det är raka motsattsen till de snörpvadar och bottentrålare som fiskeindustrin utvecklat.

Det är alltså inte några fiskestopp i Östersjön som är lösningen på problemet, vilket exempelvis miljöpartiet brukar hävda. Det är bara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Vill man istället rädda haven och fiskebestånden så får man helt enkelt underställa dessa samma ekonomiska ordning som gäller på land och som har skapat rikedom och effektiv resurshantering varhelst det har införts.